torsdag 28 januari 2010

Mina musor

Jag skriver ju dikter. Inte just nu, nu har jag ingen inspiration men jag skriver ibland. Det är jävligt kul och jag gör det ganska bra. Mycket av det jag skriver baseras på verklighet, sen överdrivs och vrids det ju hit och dit men nån sorts sanning är det för det mesta sprunget ur.
Jag skriver om relationer, mest mellan mig och andra - det är de relationerna jag känner till. Alltså inspirerar människor i min omgivning till poesi. De flesta har ingen aning om det.

Ska jag tacka dem? Är det kutym?
Är det kanske rent av min skyldighet att meddela dem om deras insats - är det ett tvång?
Om de läser dikterna kanske de känner igen sig, kanske inte. Ska de veta? Är det verkligen nödvändigt?

Ok, vi gör såhär; Om nån vill läsa sin dikt så får ni fråga om jag skrivit någon om er. Det funkar. Men inga sura miner, ok? Sura miner vill jag inte ha.

Hon trodde att förälskelsens tid var förbi
att den hörde ungdommen till
Nu var fantasin att han och hon skulle bli VI
- men tänk om han inte vill?

Tänk om hennes år av sökande
som nu kunde få ett slut
skulle falla på något banalt - typ hennes rökande
med det skulle hon inte stå ut

"Perfekt" var ordet som skulle leda henne framåt
även om hon fick slita som ett djur
En dag skulle de sjunga samma låt
Frågan var bara "Hur?".
~Kärlek?~

5 kommentarer:

Bolle sa...

Du får hälsa din kompis där som har lite problem med att hitta kärleken att lycka till med jakten! Vacker dikt!

MissDecibel sa...

Det ska jag göra :)

Nice sa...

Den dagen du skriver en dikt om mig får du skicka den till mig! =D ...som du gör med alla andra dikter :P

MissDecibel sa...

Nice: LÄTT!

Nice sa...

MissD: Nice! =D