torsdag 28 januari 2010

Sånt jävla gnäll!

Igår, på pendeln hem från jobbet, satt en kvinna inom hörhåll. Mina hörlurar har lagt av, alla tre, så jag tvingas nu att lyssna på omgivningens konversationer. Tåget saktade in, stannade. "Ja vi står stilla just nu på grund av en stoppsignal men vi rullar snart vidare igen.". Kvinnan, som egentligen var en tant, nej egentligen var hon en jävla kärring, utbrast
- Åh, det är ju typiskt! Alltid är det såhär. Är det inte stoppsignal, så är det löv på spåren, snö på spåren, växelfel eller signalfel eller så har det hänt nån olycka. Blablabla...

Tåget rullade kort vidare. Det rullade långsamt, saktade in och stannade i ett fåtal sekunder för att sen rulla vidare.
- Åh, varför skulle de ens stanna? De kunde ju bara åkte vidare, eller hur?

Jag blev så jävla trött på henne. Jag tittade mot hennes håll, intensivt, sökte ögonkontakt. Fick det. Hon såg på mig med smala ögon. Jag skakade lätt på huvudet, gav henne Blicken.
Ni vet "men lilla gumman, är det verkligen så jävla farligt? Lugn för helvete, sluta gnälla! Du är en idiot som stör oss andra"-blicken och jag tror att hon tog åt sig för genast sa hon till sin väninna
- Men jag ska inte gnälla, jag trodde det skulle vara mycket värre med tanke på all snö.

Victory!! Jag tror bestämt att jag har gått och dragit på mig auktoritet på äldre dar.

- Auktoritet?! Det som är så gött!

5 kommentarer:

Nice sa...

Woho! Go Thea!

MissDecibel sa...

SÅ nöjd! =D

Nice sa...

Ja, du vann över en kärring och även över bitterheten! Ett stort slag egentligen om man tänker efter...

MissDecibel sa...

Yesyes, jag sliter hårt för mina medresinärers välbefinnande.

Nice sa...

En riktig vardagshjälte!