Temat var spökhistorier, vilket jag inte har något matrial på, så jag tolkade det till obehagliga saker. Obehagligt för mig. Mig, mig, mig.
Det gick bra. Först läste jag en blogg jag skrev för inte alls så länge sen, ni vet Vad gjorde jag om Tessan inte fanns-bloggen. Den som går över i låten Du måste finnas. Den.
Det funkade, jag sjöng sista biten. Jag vågade.
Andra texten var en dikt som handlar om hur jag blir dumpad, den skrev jag för kanske ett år sen och har inte tittat på den sen dess. Igår fick jag skriva klart den och idag läsa upp. Dumpad - på rim.
Jag hade papa som stöd och han var stolt efteråt. Jag med. Jag är stolt för att jag vågade. Det är så mycket roligare nu, allting är roligare nu. Nu när jag vågar.
"Du var en ödmjuk person när vi träffades först
nu har ditt ego växt sig större än störst"
- Dumpad på rim
2 kommentarer:
Jag är så stolt över dig,hjärtat. Vilka jättekliv du tar. Det är bara framåt som gäller... Kram/mamma
Tack! Framåt, framåt. Jag är nöjd.
Skicka en kommentar