lördag 26 september 2009

Lilla listan

Visst ja, några punkter bara

  • Det roligaste igår såg jag på T.G.I.F. En ung kvinna, några år yngre än mig, stirrade på ketchupflaskan i glas och utbrast argt "Och hur fan ska man få ut nått ur den här?!". Detta följdes av att hennes pojkvän petade ut den röda, tjocka sörjan med en kniv. Åh, dessa generationsskillnader, am I right?
  • Rolf Lasgård kom INTE av sig igår. I 'Du är den du är'-numret stod han och Morgan Alling omslingrade och, hoppsan sa, vår käre Rolf k u n d e i n t e h å l l a m a s k e n. Det var ett trick för att få publiken att skratta, ett väldigt effektivt trick, absolut, men ett trick. Bara så ni vet.
  • Jag verkar vara ensam om att tycka att målgrupper inte ska styras utav fysiska attribut, utan av intresse.

Det var bara det. Tack.

Uppdateringen ni väntat på

Jag har verkligen och påriktigt inte haft tid att blogga. Tills nu. Nu gör jag det.

Torsdagen blev stillsam. När stressen väl var över ~och håret ännu en gång blivit lockat~. Jag mötte upp Tessan på East, tog en cola och väntade in Johan. När han anslutit sig och gjort vår duo till en trio gick vi över gatan och in i sturegallerian. PomPoms nya butik är liten, men naggande god. När de får ordning på allt kommer det säkerligen bli en hit.
Vi stannade inte länge, utan gick upp på Obaren. Trevligt men trött. Jag var trött. Allt blir då trött. Jag tar på mig ansvaret och jag ber om ursäkt, förlåt.

I fredags kunde jag sova ut, ända till nio sov jag. Sen var jag viktig och ordnade med mina finanser ~dvs betala räkningar och växla pengar~. Sen, förstår ni, mötte jag upp min far och gick till Tvålpalatset där vi spenderade några timmar med att delta på ett arrangörsmöte. Mycket information, siffror och annat som gick över huvudet på mig diskuterades. då och då kunde jag vara med och samtala men mest lyssnade jag.

Sen mötte jag och papa upp min syster och vi åt middag ihop, något vi inte gjort p mycket, mycket länge. Oh så trevligt vi hade det! Mätta och belåtna gick vi till Kinateatern och såg Hairspray.
Kvällen avslutade jag med att ensam promenera runt i stan och andas.
Det var en bra fredag.

Lördagen är fortfarande tidig men jag har då hunnit, det ska ni veta. Arrangörsmötet fortsatte idag på Bio Rio. Sammanställning av gårdagen, musik av Peter och Frans, samtal med Lennie Norman och avslutning. Och förmiddagskaffe, mycket viktigt. Ett möte får aldrig vara utan sitt förmiddagskaffe.

Nu är tanken att gå hem och städa, sen är det fri lek.

torsdag 24 september 2009

Stress för fabulousiteten

Varför ska det vara såhär? Tiden på jobbet fylls ut med arbete men det blir ändå en del dötid. När jag sen slutar så har jag en timmes tågfärd då jag inte kan göra annat än sitta stilla. Den tiden kan jag inte på något sätt skynda på.

Och nu, nu är jag hemma och har förbannat bråttom. Jag måste sminka av mig, sminka om mig, byta kläder, försöka styra upp mitt hår och ta mig till stureplan. Innan måste jag självklart få upp ett par blogginlägg och dessutom, just idag, möta mama för att ge och ta tvätt. Hon är i alla fall en gullig mama och lämnar min tvätt hemma hos mig, jag behöver inte åka till henne idag. Åh så förstående hon är.

Så, varför denns stress? undrar ni.
Jo PomPomParlour har invigning av sin nya butik. Egentligen är det ingen stress med tanke på att tillställningen börjar åtta men nu har jag ju lovat Therece att möta upp henne inte allt för sent. Så var det med den saken. Nu måste jag hem och piffa.

Jag åt anka

Ankan smakade bra, den var god, kanon. MEN jag undrar lite..; är det något speciellt med att äta anka? Är det något jag missat?

Anledningen till att jag frågar är att jag har fått ~inte kraftiga men ändå märkbara~ reaktioner när jag berättat om att jag ätit anka. Inte bara idag, det har jag fått vid flera tillfällen. Att anklever produceras under tråkiga förhållanden vet jag, men bara anka, köttet, är det något märkvärdigt med det också?

Hur som, igår kväll var otroligt mysig. Vi satt bra och spanade ut över de andra gästerna. Det är kul att titta på folk, och East är ett bra ställe för spaning tack vare det blandade klientelet.
Hon som drog flest blickar till sig var klädd i en dräckt med hurskajagbeskriva spegelmosaik klistrad på. Håret var en stor röd tuppkam. Det var omöjligt att inte titta, speciellt svårt var det när vi satt i samma soffa med 1,5 meter mellan oss. Hon var snygg och jag älskar att titta på snygga människor.

Idag såg jag henne igen, fast nu i en blogg. Hon heter Eva Simons electromusiker. Nu vet ni det.

Och nu vet ni även hur jag såg ut.

onsdag 23 september 2009

Tanken slog mig

En tanke slog mig. Hårt. Så pass hårt att jag kände att jag var tvungen att blogga om den.

Tanken var unik, den enda i sitt slag. Inte för att den innehöll något speciellt, utan för att den formulerats. Det är sällan mina tankar gör det numera. Formuleras. Det förstod jag när jag tittade igenom bloggen. Det var lägesen jag skrev om något speciellt ämne, utom mig själv.. Inte för att jag tycker att bloggen blir lidande, den är trevlig, men jag saknar ändå mina tankar. De som kunde sysselsätta mig i timmar, de som var grunden för roliga inlägg, de som snurrade.

Nu reagerar jag kraftigt av att bli slagen av en enda tanke. En tanke som handlar om min avsaknad av just dessa. Jag ska hålla hårt vid denna tanke. Jag släpper den inte.

It can't be fab all the time

Igår blev ingenting som planerat. Min date med kvinnan i mitt liv ställdes in och med min otur i oturen så slogs jag av ett så in i bomben kraftigt migränanfall. Men lite tur i oturens otur hade jag ändå. Min fantastiske pojkvän kom hem till mig och maserade mitt dunkande huvud. Låter märkligt, men det var precis vad jag behövde.

Ikväll ska vi försöka återta fabulousiteten, idag är det nämligen min namnsdag. Tea. Felstavat, men det räknas ändå. Jag och hjärtat ska äta på East, jag har länge velat pröva deras anka och ska så göra ikväll.

måndag 21 september 2009

Hetsig huslighet

Jag hade planerat att vara hur huslig som helst. Jag hade planerat att dammsuga, torka, rensa, putsa, feja, diska. Riktigt så huslig var jag inte. Jag dammsög rummet ordentligt och hallen halvdant. Jag slängde onödiga papper och kvitton. Jag flyttade kassarna med pantflaskor till hallen. Jag diskade. Allt i takt till Tinas hetsiga skånska.
En timme tog det. En flitig timme tycker jag, men inte så flitigt som kvällen planerats att vara. Men jag hann med annat också.

Jag åkte hem till min syster för en kram och vägbeskrivning, jag promenerade till Vallhallavägen för att möta kvinnan i mitt liv och jag tog bussen till Odenplan för en cigg med mitt hjärta.

Kvinnan i mitt liv, min bästaste bästa vän, är hemma nu. I en vecka finns hon på plats i Stockholm och jag är så lycklig. Hon fick efter mycket slit ett jobb så nu är hon gatuterrorist för tre. Jag har fått bilden av att det passar henne bra. Men nu, och för flera dagar framåt, ska hon inte sälja på någon nått. Hon ska umgås. Med mig. Inte hela tiden, men en del. Det glädjer mig.
Jag vet inte hur många av er som har en bästaste bästa vän. Jag vet inte hur många av er som funnit er själsfrände. Jag har det. Jag har min. Jag har henne.

Jag är totaltrött. Har bränt mycket energi på saker och ting idag. Jag har trivts i dagen. Men nu är jag redo för natten.

Jag älskar verkligen halsbandet jag fick av mitt hjärta. Jag använder det hela tiden. Och det fabar till en kväll av städning markant.

söndag 20 september 2009

Pälspromenad


Så här kan jag se ut under en strosarsöndag.

Ja, söndagen fortsatte på sin underbana bana. Jag och Johan gick in till le city för att köpa ett nytt skrivblock till mig. Åhléns block är väldigt bra så jag köper dem där.
Vi gick en runda på stan som vi avslutade med att gå in på nyöppnade Beyond Retro på drottninggatan. Nedervåningen brydde vi oss inte om för de hade samlat det bästa där uppe. Nämligen accessoarer, nattlinnen och pälsar. Jag har varit på jakt efter en pälsboa ett bra tag nu men inte hittat någon som fallit mig på läppen. Men nu, nu, hittade jag en fin. MEN Johan hittade en ännu finare. Jag prövade den och förälskade mig. Johan gillade vad han såg och köpte den åt mig. Jag kan skatta mig lycklig som har en karl som inte bara är generös med kärlek . . .
Nu ska vi promenera hem till söder och laga middag. Kött, sallad och sås står på menyn.

Hur underbar är er söndag, foster små?

Lugnets söndag

Bilden är inte den bästa, det vet jag, men jag tyckte ändå att det var av yttersta vikt att visa upp hur det såg ut när klänningen blev av med sin mödom.
Söndag, underbara söndag. Jag promenerade till vasastan för frukost på Non Solo Bar med min syster. Vi pratade om allt samtidigt som vi avnjöt underbart gott kaffe och kalasbra mackor. Sen blev det stros och nu har jag tagit mig hem till Johan. Vi har inga planer utan ska bara njuta av lugnet innan nästa vecka drar igång.

Igår kväll var också bra. Monde Yeux var helt magiska. Jag stod i soffan på malmen och sjöng för full hals. Jag har sagt det förut och jag säger det igen; Jag är ett fan.


För er som undrar är det så här jag ser ut medan jag piffar mig innan utgång.

lördag 19 september 2009

Vote for Pedro

Dagen flyter på bra. "Mötet" gick kanon. Verkligen tipptopp, jag är glad.
Efter "mötet" gick jag och Johan på stan. Jag köpte halsbandet jag tittat ut till fröken Holm. Vi tittade lite i affärer, ytterst lite och jag var nöjd med att inte köpa någonting åt mig själv.
Jag gick till fikan. F a n t a s t i s k a bullar och annat gott bjöds det på och vår värdinna var vacker i sin sailorplaysuit. Halsbandet satte hon direkt på sig så jag misstänker att jag gjorde henne glad.

Förutom fantastiska bullar och annat gott fanns där intressanta och trevliga människor. Fröken Holm hade även rensat ur sin garderob och skänkte bort kläder från knäppa perioder av hennes liv. Jag lade vantarna på en VOTE FOR PEDRO-tröja ~ni minns väl Napoleon Dynamite~. En perfekt lördagseftermiddag.


Jag ligger bra till i planeringen, ska hem och slita ytterligare på mitt hår genom att även idag använda locktången. Sedan bär det av mot malmen och Monde Yeux-spelningen, ni vet. Dyk upp, jag vill träffa fint folk. Jag känner för det.

Dagen idag

Idag ska vi gå upp kl tio, det är om en och en halv timme. Sen ska vi ,jag och Johan, promenera in till stan. Jag har ett "möte" kl tolv sen ska vi strosa i affärer. Under dagen, jag har inte bestämt vilken tid än, ska jag gå till Fröken Holm som bjuder på födelsedagsfika. Det kan inte bli annat än en underbar tillställning.
Senare ska jag hem och byta om, för nu ska jag äntligen ta min sailorklännings mödom. Jag har haft klänningen i min ägo i ett par månader men aldrig använt den. Mycket märkligt för den är fantastiskt fin.
Sen, på kvällen, spelar Monde Yeux på Malmen, tid: 19:30. Var där och då om du vill höra riktigt bra musik.
Kvällen och natten har jag inte planerat. Jag tänker ta den som den kommer. Verkligen ta den.
Men först vill jag ha frukost.

tremånadersdagen

Klockan är tidigt. Jag vaknade innan Johan. Min kropp är inställd på att gå upp kl sex så när jag nu är ledig är det sovmorgon att få sova till åtta. Inte tillräckligt, jag känner att jag behöver sova längre för dagen, den här dagen, jag har framför mig kommer bli lång.

Men låt mig först berätta om igår. Efter jobbet, efter tågresan, när jag var hemma plockade jag fram en skiva med musik från 2002-2003. Skivan var soundtracket från mina två vändor på sommarläger. Jag sjöng till låtar vi brukade sjunga runt lägerälden. One tin soldier, Leaving on a jetplane, Green back dollar, ni vet. Det var längesen jag laddade om med sång och jag gillade det.
Jag piffade med smink och hårlockning. Plockade fram en klänning jag fått av Johan för ett tag sen. Stop Staring, underbart märke. Johan gav mig en present när vi rökte. Grattis på tremånadersdagen! Innanför pappret, när jag lyfte på locket fann jag ett fantastiskt halsband.

Vid nio åkte vi till East. Åt en god middag och njöt av varandras sällskap.
Vi gjorde en tidig kväll. Vi hade ju hela morgondagen, den här dagen, framför oss.

tisdag 15 september 2009

Här och nu

Det är inte lätt att få det att gå ihop. Det här. Att blogga utan dator. Bloggförbudet på jobbet gäller fortfarande. Ingen är upprörd. Ingen annan bloggar. Såklart.
Plastisen bor hemma hos Johan så den kommer jag inte ofta i kontakt med och efter att ha suttit framför en dator i nio timmar är det inte prio ett att gå till 7eleven för att blogga. Tyvärr, jag önskar att jag var starkare, men det är jag inte. Ursäktar mig.

En uppdatering, är det det ni vill ha? Jag vet inte vad ni vill, det vet jag aldrig. Jag kan bara ana.
Ja, vad finns det att säga? Armen är fortfarande avdomnad, det har gått 9 dagar nu. Oron har ännu inte slagit mig. Jag har varit sjuk. Nej, inte grisen, jag var förkyld med feber så helgen har varit totallugn.

Annars då? Faktum är så leker livet mestadels. Jag trivs bra på mitt jobb, har fått en nytändning, det är kul. Livet utanför tegelbunkern är fint nästan jämt. Hösten är ju här. Det känner ni väl? Det är snart dags att sätta på värmen.. London närmar sig, det är inte alls långt kvar. Ett miljöombyte kommer göra mig gott. Jag saknar London. Det ska bli fint att återförenas. Och att vara där med Johan, ja, det kan inte bli annat än fab.

Det var det. Nöjda? Hungriga? Ska jag be om ursäkt igen?

onsdag 9 september 2009

Häng hos Adan

Fotboll ~ Bloggar ~ Glass ~ Las Palmas - Missbruk Beivras ~ Poseringsporr ~ Pizza ~ Einar Már Gudmundsson ~

Vad är nu detta..?

Jag har råkat ut för något mycket märkligt. En del av min vänstra underarm har domnat bort. Det är som att den sover. Somnade gjorde den i tisdags eftermiddag och jag kan inte för mitt liv få delen att vakna. Det är liksom stumt. Inte vet jag vad det beror på heller. Jag tänkte att det kunde ha något med mitt väskbärande att göra, då jag alltid låter min för tunga handväska hänga från vänster armveck men det känns inte troligt.
Då borde många fler än jag ha råkat ut för detta och det har de inte. Det är bara jag som lider av detta. Jag jag jag är ensam om att min arm är bortdomnad.
Den har inte fått någon konstig färg, jag kan röra fingrarna normalt men som sagt; en filé är stum .
Några har sagt att det ser svullen ut, jag tror att de inbillar sig.
Vad tror ni, borde jag vara orolig? Är det dags att ringa sjukvårdsupplysningen? Eller är det kanske lika bra att jag hoppar in i en ambulans som kör mig till närmsta lasarett?
Spännande spännande..

söndag 6 september 2009

Sensommarsol

En underbar dag, det är precis vad jag har haft.
Jag vaknade aningens för tidigt, men då jag inte kunde somna om antog jag att kroppen var utsövd och redo att gå upp.
Efter tre timmar av kaffe, flingor, städning och pyssel var jag på humör för att ta mig ut i söndagens sensommarsol. Jag mötte upp mama och vi promenerade oss igenom Stockholm. Upp till syster och ge en stärkande kram ~hon avslutade inte festligheterna i samma goda tid som jag~, sen mer promenerande. När vi promenerat runt i två och en halv timmar slog hungern till. Hårt och skoningslöst. Vi sökte efter mat, men vi var på söder och söder är det värsta stället att befinna sig på då man vill äta något gott OCH sitta i en trevlig miljö.
Men så knackade det på en ruta. En hand sa 'Här sitter vi och äter brunch, det är fab.'. Det var Anna som satt inne på malmen där det var premiär för söndagsbrunch. Och vilken brunch sen! En lovely blandning av allt. Fab. Påriktigtfab. På riktigt. När vi var mätta , belåtna och lyckliga promenerade jag ytterligare en bit. Hela vägen ner till kajen för att säga hej till min sjöman.


Perfekt klädd för en strosarsöndag.
Och bara för att klara ut detta förbannade missförstånd: Pläden jag fick av Johan för ett tag sen är en sån man sveper om sig INTE en sån man har på sängen. Det är ett plagg inte en filt. Ok? Ja, ok.

Jag är hemma nu

Ja, bilderna jag tog blev som vanligt helt hemska. De är lite så jag jobbar. Men här har vi några bilder som inte blev allt för pjåkiga. Jag orkar inte skriva om kvällen. Inget annat än: Det var roligt, det var bra, men jag är glad att jag gick hem vid tolv. Klientelet på Cliffan består inte av mina favoritmänniskor.. Men inlägget behöver mer text.. Vi gör såhär, jag kopierar min Twitter ~som ni för övrigt borde följa~.

Har grattat Sara. Nu Cliffan.
Nedräkning. Nu kör vi!
Jag såg specis en man med slipsen runt huvudet. Herre Zappa..
Handen på höften, svett mellan brösten. Ohlala jag vill ha dig.
Michel Jackson började spelas, nu går jag. Och slipskillen; sätt slipsen runt halsen igen. Och dra åt!



FödelsedagsSara

Syster Stina going bananas

Marcus hade svårt att komma i rätt partymood..

GRATTIS!!!

lördag 5 september 2009

Jag går nu


Ok, nu ska jag gå. Klarar vi oss utan varandra ikväll, foster små? Ja, det gör vi, det gör vi.
Saknar ni mig för mycket så lyssna på musiken som påminner om mig. Det kan hjälpa.
Då ni säkert lyssnat sönder all musik i min musiktråd vid det här laget så lägger jag till en ny låt, för det är sån jag är.


He's a maniac

Ett stort tack till den sprudlande mannen på Beyond Retro idag. Jag var deprimerad för att den stora kärleken fortfarande hängde kvar på NK. Jag stod i kö för att få betala, det var då han dansade in bakom kassan. Verkligen dansade. Jag drog av mig mina hörlurar för att lyssna till musiken som spelades i lokalen. She's a maniac.
- Favoritlåt? frågade jag.
- Det kan man säga. Den puschar liksom alla knappar.

Hans genuina glädje kunde jag förstå, inte just för den låten, men för musik. Jag kan själv bli totallycklig av speciella låtar. Han påminde mig om det. Påminde mig om totallyckan with no strings attached.
Detta får bli min pepplåt nu när jag piffar det sista innan jag är redo för utgång. TACK!

En strandsatt sailorgirl

På något sätt eller vis, vilket vet jag inte, har det blivit så att jag förtjusats av Sailor-stilen. Länge har jag tyckt att de i marinblått och ankaren har varit vackraste av de vackra pinupflickorna. Jag vet inte vart detta kommer ifrån. Jag har ingen speciell rellation till sjölivet, utom då min sjösjuka. Kanske påverkades jag i denna riktning när jag i lite för många år tittade på SailorMoon? Och var det kanske därför mitt hjärta slog lite hårdare än andras när Håkan Hellström uppenbarade sig i sjömanskostym?
Hur som, jag är vuxen nu. En vuxen kvinna med inkomst. Jag kan bli min egen SailorGirl. Ibland kommer det på modet, men för det mesta gäller det att finkamma olika butiker. Sailorstilen är väldigt lätt ~marinblått, rött och vitt ger känslan direkt~ men ibland kan det vara kul med de mer tydliga sakerna.

Här är lite av de tydliga sailorsakerna jag har i min ägo.



Har tagit steget mot huvudsaken

Fyndig rubrik, eller hur? Ja, jag har alltså skaffat mig huvudbonader.


Precis hemkommen från en mycket trevlig vända på stan med mama. Jag fick en basker, inte för att jag är en drömlik dotter utan för att jag är en pålitlig personal shopper. Hon gick hem långt ifrån tomhänt. Underbart.
Jag handlade också, men det var det lilla. Det stora kärleken fick jag inte med mig hem. Den stora kärleken var en fantastisk höstkappa. Marinblå i trenchcoatstuk med sailordetaljer. T ex ankare på knapparna. Den får vänta. Finns den kvar när jag klivit av planet från Lonon så ska det bli vi. Men det betvivlar jag. Den är för bra för mig.
Detta fick följa med mig hem istället:

Sailormössa ~Beyond Retro~
Basker ~InWear~
Nattlinne ~Beyond Retro~
Underkjol ~Beyond Retro~
Handskar ~Beyond Retro~

fredag 4 september 2009

Anna-Lena Löfgren och Jag


Sådär ja. Nu är jag redo att åka hem till Sille för födelsedagsfirande. För henne alltså, inte för mig. Jag är skorpion.
Ni ställer er naturligtvis frågan Hur peppar Thea innan hon ska iväg? Jo, jag sminkar, letar kläder, smycken, sprayar håret.. Så som flera av oss gör. Men musiken jag lyssnar på är extremt viktig. Den måste vara perfekt. Idag var en svår piffmusiksdag. Hittade liksom inget som var riktigt rätt. Tills jag gjorde det. Och det var det här:

torsdag 3 september 2009

Oryx & Crake

Det jag menade var: Jag har inget spännande att blogga om men boken är otroligt bra. Påriktigtbra. Ni borde läsa den.
Då jag är otroligt dålig på att beskriva böcker så låter jag wikipedia göra det åt mig, för er.

Boken handlar om Jimmy, eller som han kallar sig själv, The abominable Snowman (Den avskyvärda Snömannen), som överlevt mänsklighetens undergång och nu lever ensam i en närapå obefolkad värld. Han kämpar för att överleva, med både fysiska och psykiska utmaningar. Samtidigt blickar han tillbaka på vad som skapat den värld han nu lever i. Man får återblickar in i Jimmys tragiska uppväxt, bland annat om hur hans mamma inte längre stod ut på forskningsenheten där de levde och lämnade familjen när Jimmy var tonåring.

Boken är fylld av olika symboler som illustrerar en fiktiv värld, en dystopi.

Jimmy - som senare kallar sig (The abominable) Snowman. Han är en en vanlig kille, son till två forskare i en anläggning där forskarna bor med sina familjer. Han är inte riktigt så smart som hans pappa vill att han ska vara och upplever hela sin uppväxt ett ospecificerat krav om att han inte räcker till.

Crake - När Jimmy är tonåring börjar en ny kille i Jimmys skola, och genom att Jimmy måste visa honom runt blir de vänner. Crake är smart, betydligt smartare än Jimmy och har stora forskningsvisioner för att förbättra världen. Det är hans mål att skapa ett paradis utan krig eller andra konflikter.

Oryx - är en tjej som är betydligt yngre än Jimmy, ett trafficingbarn som när hon var liten såldes från sin by. Allteftersom får man se vilken roll Oryx spelat i både Jimmys (Snowmans) och Crakes liv.

Ni, Jag och skilsmässan

Nu, när jag äntligen har tillgång till en dator samtidigt som jag har oförskämt mycket egentid, hela natten om jag så vill, så har jag ingenting att berätta om. Absolut noll.
Absolut inte noll, det är inte möjligt. Men ni förstår, eller hur? Nej, foster, det gör ni inte alls.
Jag skulle kunna skriva om hur fab mina senaste dagar har varit, jag skulle kunna lägga upp bilder på saker jag fått och köpt, mat jag ätit, kläder jag har haft på mig men jag känner inte för det.
Jag är inte arg på er, jo det är jag men jag tänker skylla på er lika lite som en förälder skyller skilsmässan på barnet. Ni är barnet. Bloggens stillastående är skilsmässan. Jag är föräldern. Föräldrarna. Inom mig skyller jag, vi, allt på dig, er, men jag kommer aldrig andas en enda anklagan åt ditt håll. Några skuldsvarta moln ska aldrig nå ditt huvud.
Nej, jag är bara lite trött idag, det var en lång dag på jobbet, mycket på kontoret. MammaPappa måste få vila en stund. MammaPappa måste få bearbeta dagen för sig själv. Lek du med dina dyra leksaker, njut av dem. MammaPappa är snart tillbaka och berättar om fab dagar, inhandlade saker, gåvor, föda och outfits.

Tills dess kan jag rekomendera er att läsa något annat. Detta:

Varsågod. Jag säger det nu för ni kommer tacka mig.