Tänk om...

- Ja. Testerna visar klart och tydligt att din syn är nedsatt, inte jättemycket men du besväras av det, intesant? Ja, jag förstod det. Så här ska vi tackla det: Du får adressen till den här hemsidan, där finns ett forum för folk med just ditt funktionshinder. Ni kan prata om hur det är att inte kunna läsa skyltar och att ni har svårt att urskilja ansikten på långt håll, ja, sånt ni tycker är jobbigt. Det kan verkligen vara inspirerande att höra hur folk har hittat vägar för att klara av detta. Det finns även en grupp där ni kan träffas personligen och prata. De arrangerar olika föreläsningar och ger konkreta tips och råd för hur du ska kunna leva så normalt som möjligt trots din närsynthet, hur man kisar rätt till exempel. Ja, det var väl det. Lycka till nu! Glasögon? Nej det väntar vi helst med ett tag. Vi ser gärna att du försöker klara av det här av egen maskin. Tack.

Fruktstund

Idag, på jobbet, så åt jag en mandarin. Eller jag hann bara skala och dela på klyftorna sen fick jag saker att göra. När jag efter någon halvtimme återgick till min mandarin märkte jag att den hade stelnat något. Eller jag märkte det först när jag satt tänderna i en klyfta. Vilken märklig jävla känsla, otroligt obehaglig.
Som att bita i en fyllig, avskuren, torkad underläpp.

En början

Min morgonrutin är rubbad. En man jag misstänker har en svårare störning stälde sig bakom mig - pratade, läste på min skärm, snöt sig - och några stolar bort sitter en man som inte riktigt vill sluta ta sig i skrevet.
Jag måste här ifrån. Nu.
Gott nytt.

Nyårsutseendet

Drömtrigger

Natten, den som slutade imorse, var fylld utan drömmar. Jag kan inte minnas dem, som vanligt när det är vad man vill. Kan inte. Inte för mitt liv. Bara fragment kommer till mig i form av oförståliga bilder och känslor. Bilderna är fulla av liv, känslorna lika så. Och färger, alla dessa färger jag inte kan placera.
Jag försöker och försöker igen att tyda, tolka, förstå, ta in vad det är jag ska men utan framgång. Kanske ska jag försöka trigga mig själv till drömmarna, jag trivdes ju i natt, men hur?
Jo.
När jag rensade bland böcker hittade jag ett seriealbum jag inte läst på längelänge. Pure Trance. Kan något sänka mig i dröm är det den. Kombinerat med mina just nu'n ~Jimi Hendrix, Fröding, Sagsmålsklubben och förälskelser~ kan jag nog få nån rätsida på det här. Tror ni inte?

Purple haze all in my brain
Lately things just don't seem the same
Actin' funny, but I don't know why
'Scuse me while I kiss the sky

Vid allt mystiskt i naturen,

varslar det om svåra tider;

far han ännu kring och rider,

han av Sorgliga Figuren!

Det var han och ingen annan,

ty Mambrinos hjälm, den fina

lödderskålen, såg jag skina

kring den kala hjältepannan.

Och den stolta Rosinante

såg jag styvt och spattigt dansa.

På sin mula Sancho Panza

såg jag hänga som en vante.

Purple haze all around
Don't know if I'm comin' up or down
Am I happy or in misery?
Whatever it is, that girl put a spell on me

Ädle resenär från Spanien,

är du icke trött att rida,

har du icke nog fått lida

av den eviga kampanjen?

Jag förstår din min, den varnar

mig för skämtan med det höga,

svaret lyser i ditt öga:

ännu vifta väderkvarnar!

Yeah Purple haze all in my eyes
Don't know if it's day or night
You've got me blowin, blowin my mind
Is it tomorrow or just the end of time?

Ja, igenom tiden rider

ännu riddarn av La Mancha,

enligt min och mångas tanka

är han med i dagens strider.

När mot obekanta faror

förutseende vi blicka

och mot väderkvarnar skicka

våra unga tappra skaror,

stiger don Quixotte ur graven,

och till vår och riddarns heder

är det han, som striden leder,

han som svänger fältherrstaven.

Som en dröm

Vad är nu detta..?

Jag har råkat ut för något mycket märkligt. En del av min vänstra underarm har domnat bort. Det är som att den sover. Somnade gjorde den i tisdags eftermiddag och jag kan inte för mitt liv få delen att vakna. Det är liksom stumt. Inte vet jag vad det beror på heller. Jag tänkte att det kunde ha något med mitt väskbärande att göra, då jag alltid låter min för tunga handväska hänga från vänster armveck men det känns inte troligt.
Då borde många fler än jag ha råkat ut för detta och det har de inte. Det är bara jag som lider av detta. Jag jag jag är ensam om att min arm är bortdomnad.
Den har inte fått någon konstig färg, jag kan röra fingrarna normalt men som sagt; en filé är stum .
Några har sagt att det ser svullen ut, jag tror att de inbillar sig.
Vad tror ni, borde jag vara orolig? Är det dags att ringa sjukvårdsupplysningen? Eller är det kanske lika bra att jag hoppar in i en ambulans som kör mig till närmsta lasarett?
Spännande spännande..