Ni, Jag och skilsmässan

Nu, när jag äntligen har tillgång till en dator samtidigt som jag har oförskämt mycket egentid, hela natten om jag så vill, så har jag ingenting att berätta om. Absolut noll.
Absolut inte noll, det är inte möjligt. Men ni förstår, eller hur? Nej, foster, det gör ni inte alls.
Jag skulle kunna skriva om hur fab mina senaste dagar har varit, jag skulle kunna lägga upp bilder på saker jag fått och köpt, mat jag ätit, kläder jag har haft på mig men jag känner inte för det.
Jag är inte arg på er, jo det är jag men jag tänker skylla på er lika lite som en förälder skyller skilsmässan på barnet. Ni är barnet. Bloggens stillastående är skilsmässan. Jag är föräldern. Föräldrarna. Inom mig skyller jag, vi, allt på dig, er, men jag kommer aldrig andas en enda anklagan åt ditt håll. Några skuldsvarta moln ska aldrig nå ditt huvud.
Nej, jag är bara lite trött idag, det var en lång dag på jobbet, mycket på kontoret. MammaPappa måste få vila en stund. MammaPappa måste få bearbeta dagen för sig själv. Lek du med dina dyra leksaker, njut av dem. MammaPappa är snart tillbaka och berättar om fab dagar, inhandlade saker, gåvor, föda och outfits.

Tills dess kan jag rekomendera er att läsa något annat. Detta:

Varsågod. Jag säger det nu för ni kommer tacka mig.