måndag 1 juni 2009

You shook me all night long

Foster, foster. Såhär;
Jag var på ankaret igår. Jag sjöng. Jag var bra. Jag såg till att det filmades. Typ.

Min vän använde sig av min mobil som jag inte tidigare filmat med och därmed inte visste att den inte spelade in klipp längre än 20 sekunder. Alltså, det är inte lönt att lägga upp något av klippen för det ger ingen som helst uppfattning om hur det var.

Det var galet. Jag fick en italiensk fanclub. Ett gäng som skulle åka till SRF. De älskade mig, och jag dom.

Jag fick beröm. Under hela kvällen tilldelades jag fina kommentarer från främlingar. Men en sak jag har märkt är att folk förväntar sig något annat från mig. Jag får ofta höra "Ja men så går en liten blond tjej upp på scenen och ska sjunga AC/DC.. Man vet ju hur det brukar bli.. Men du~~~~". Ni förstår. Jag ser inte ut som min röst.
Om det är de som placerar mig i ett fack eller om jag själv placerat mig där vet jag inte. Men jag undrar vad jag ser ut som. Egentligen.

4 kommentarer:

thomuch sa...

den här rösten börjar bli lite av ett mysterium nu... är det som meatloaf eller celin dion? Vart hamnar den?

MissDecibel sa...

Thomas: Den liknar ingenting. I alla fall inte av de två alternativen du gav mig.

Rubenn sa...

Tror den hamnar nånstans på Den där rowliga och sköna tjejen som jobbar i receptionen på folkan i nynäshamn.. Fan att jag inte var med då.. den kunde ju vart riktigt rowligt..

MissDecibel sa...

Rubenn: Du skulle varit med!! Nästa gång bangar du inte. Ok?