"Höj mina öron!"

Jag har spelat in ikväll. Med Filip. Det var underbart kul, men fan i helvetet nu är jag trött. Och sliten. Det var inte så lätt som man kunde tro att det skulle vara. Bra mycket svårare var det. Men jag jobbade så hårt och gott jag kunde. Tills jag blev trött. Tills jag inte fick nån känsla för rundning. Tills jag fick gapa som en idiot. Tills Stig Hallén dök upp mitt medvetande. Då blev det skrattpaus.

Det finns så mycket att skylla på. . .