Visst ja! Igår, på middagen, fick jag två julklappar. En av min syster ~som åker iväg över jul~ och en av Anna ~same story~.
Koppar - Anna
Örhängen från Tarino Tarantino - Stina
Jag blev så kalasglad. Det var så fina saker som verkligen passar både mig och mitt dollhouse. Kopparna är så vackert pärlemorskimrande och kristallerna på örhängena glittrar så fint, tror det är swarovski. Lovely! Jag är och har alltid varit lite av en skata.. men det hör väl till? Oh well,
Jag insåg nyss hur otroligt produktiv jag varit denna gångna månad. Jaså, det har du? Berätta! Ja, jag har alltså:
Haft två pinupfotograferingar
Spelat in en musikvideo
Skrivit en diktbok
Nybliven singel, fan va skönt! Att leva ihop med nån är verkligen inte lönt. Kompromissa är fan det enda man gör något som min livsrytm stör.
Nej, fri som vinden ska jag vara alla krav kan flyga och fara. Tänker inte rätta mig, inte efter någon
Jag ser fram emot att vakna själv varjemorgon.
Sjungit in en låt
I’ll scream your name in lust and hate
I’ll give it to you when the night turns late
So hurt me baby, give me my pain
I want to be your only Sweet Flame
Jag gillar det här livet. Jag gillar när det händer saker. Jag trivs då. Jag har även fladdrat runt på standup och poesi, träffat vänner, vilat och varit lycklig. Det är nice.
Middagen var trevlig, jag ska inte tråka ut er med att berätta om vad som förtärdes och alla dess smaker men en situation uppstod. En situation jag vill delge er.
När varmrätten var uppäten tittade vi på desertmenyn. Gino fanns, en av mina favoriter. Åh, sa jag, Gino är en av mina favoriter. Det vore gott. Men när de andra tittat klart bestämde de sig för att inget ta. Jag sa då Nej men då ska jag inte heller ha något. En livlig diskution uppstod. Men Thea, det är k l a r t du ska ta! hetsade de. Vill du ha, så taaa! Det blev ett helvetes jävla tjat helt enkelt. Jag ville ju inte ha. Inte när ingen annan skulle ha.
Jag undrar: Är jag fånig eller har jag rätt? Jag älskar att äta, det gör jag verkligen, och efter en rejäl köttbit med sås finns det inget bättre än något sött. Men inte ensam, inte själv. Visst skulle smakerna varit de samma men eftersmaken hade blivit sträv.
Det är söndag. Det är Lucia. Det är tredje advent. Det har varit glöggfest. Ska ska bli julmiddag. Jag ser rött. Och grönt.
Julen står för dörrn, alla klappar har inhandlats, själva firandet har styrts upp. Nu kan jag bara njuta. Och vila. Jag har vilat den här helgen. Alltså, jag har inte legat stilla och låtit livet pasera. Jag har liksom tagit till vara på det som varist.
Fredagens inspelning har satt sina spår, jag har varit trött så trött. Energin jag hade att hushålla med i helgen brändes där och då. Därav vilan. Som igår kväll. Jag slog in paket, tittade på "Home Alone", åt popcorn och fantiserade. Jag kunde inte haft en bättre lördagskväll. Inte igår.
Idag har jag dragit mig, jag låg i sängen ända till lunch. Sen tog jag mig i kragen och åkte hem till mama. Här har jag ätit det godaste julen har att erbjuda.
Jag ska snart iväg och äta middag med min syster och papa, finns orken så nalkas även en fika.
Jag letar julklappar idag, precis som resten av stan. Fan va fint vi har det allesammans tillsammans! Det finns inte en antydan till stress, irritation eller ångest. Inte en antydan.
Imorse vaknade jag hos mama, jag hade sovit där så det säger sig själv. Vi hade en otroligt mysig frukost med påriktigtprat och pepparkakor. Sen sagostund. Uppskattat.
Här på stan strålade jag samman med Therese. Hon jobbade med en lunch hanns med. Oslagbart.
Jag har spelat in ikväll. Med Filip. Det var underbart kul, men fan i helvetet nu är jag trött. Och sliten. Det var inte så lätt som man kunde tro att det skulle vara. Bra mycket svårare var det. Men jag jobbade så hårt och gott jag kunde. Tills jag blev trött. Tills jag inte fick nån känsla för rundning. Tills jag fick gapa som en idiot. Tills Stig Hallén dök upp mitt medvetande. Då blev det skrattpaus.
Åh, igår. Åh. Jag mötte upp Pehr och gick till Malmen. Säsongens sista Mitt I Smeten stod på schemat. Lineupen var bra, bättre, den var grym. Påriktigtbra ifrån sig gjorde Kjodjo Akolor och Robert Larsson. Robert Larsson, denna fd Lulebo som nu blivit göteborgare, han är bedårande. Med sin frisyr tror man inte att han ska leverera de bisarra tankar som han faktiskt gör. Och han gör det bra. Så bra.
Idag då? Jo jag ska till jobbet, har tagit mig ut extra tidigt bara för att få lite tid med er, foster små. Nej, jag har fortfarande ingen dator, visst är det märkligt? Inte egentligen. Ikväll ska jag träffa Filip. Hans projekt ska börja genomföras, det ska bli spännande. Och vet ni vad? Projektet jag hållit på med den senaste veckan är klart. Jag har skrivit dikter som jag vill dela med mig av till er men det känns så att sägaovärt att lägga upp dem här. Ni är ju inte de bästa att komma med feedback, det vet ni också.. Det önskar jag mig från er, jag vill ha mer vi-känsla här. Vi är ju ett team! Är ni med?
Nu när jag och mina ord lever så jävla tight kan det vara skönt med en paus. Pausen togs idag på underbara bar där det var säsongens sista Spoken Word. De hade en bra line-up men den som ikväll ~och alltid~ imponerade mest på mig var Alex Begntsson. Han hade till min lycka med sig några ex av sin diktsamling "Det här är mitt Hiroshima". Jag lade naturligtvis vantarna på ett ex. Perfekt. Perfekt, speciellt nu när mitt projekt verkar bli klart flera månader tidigare än väntat och jag kommer behöva andra ord för att sysselsätta mig. Perfekt.
Slarvig med att blogga, visst kan jag vara de men vänta ett slag så ska ni få se. Jag har mina anledningar, riktigt bra de är. Jag är uppfylld av en känsla som minner om att vara kär. Ett projekt som nu slukar min tid. Jag är näst intill gravid. Men det jag känner är enbart njutning. Mitt liv har en uppåt-lutning. Jag förstår om ni mig nu saknar men ska skärpa mig när jag är klar.
Ni förstår, det händer grejer. Järnet är varmt och jag smider. Mer än så har jag inte att säga. Nu måste jag hem till mitt projekt, min baby, som undrar vart jag tagit vägen. TTYL
Fan va jag har hunnit! Brunnit... Svunnit.... Vunnit... Åh denna ständiga rimjakt, lite tröttsamt är det. De har mig i sin makt, men det ni säkert redan vet?
Hur som. Jag åkte till mama, slängde upp ett par blogginlägg, åt gröt och läste upp tre dikter. Sen skyndade jag för att träffa Sanna. Vi slängde oss in på malmen och njöt av fabulösa drinkar och Simon Norrsvedens sorgliga musik. Vackert var det.
Sen hastade jag till Sunkit. Jag stannade inte länge, inte så länge som jag velat. Men jag fick höra Vi Lär Av Historien, Schysta Kukar, Tala Allvar och flera andra fina bitar. Jag är nöjd. Nu hem och hetssova.
Jag har hittat fasen, befinner mig nu i den. Jag är i fas, det var väl på tiden? Skönt, bekvämt och behagligt.
Igår fattade jag ett v i d u n d e r l i g t beslut; Bestämde mig för att sluta vara fantasiförälskad. Inte rent generellt, naturligtvis inte, men just i denna person. Denna person som inte kan förstå en luddig hint, som ännu inte läst mina tankar. Klart man tröttnar. Jag säger som Lasse Berghagen "Det är slut, det är slut - det är över nu. Min kärlek lämnar dig". För honom gör det desamma, han har ingen aning. Men jag gjorde ett mycket snyggt bryt, jag gjorde det med en dikt. Det var det värt.
"Jag gav dig mitt hjärta för ganska längesen tyckte du var den finaste bland män Det tycker jag fortfarande, det ska du veta men jag måste nu efter någon annan börja leta. För vi har inte utvecklats dit jag vill vilket beror på att du inte bjuder till... ...och kanske även för att du inte mina känslor vet om. Skulle det vara annorlunda om du kände till dom?" etc, etc. . .
Ikväll är det sunkit, ska ni dit? Ska jag dit? Jag vet faktiskt inte.
Jag är sugen, det kan ju vara ett j ä v l a r ö j ! Men jag har andra planer så vi får se. Men visst vore det kul att stråla samman, vi alla. Enade. STARKA!
Det blev en mycket bra gårdagskväll. Vi såg YOU SAY FRANCE & I WHISTLE och njöt. Och dansade. Sen lite häng på puben. De spelade Don't Stop Beliving. Placebofylla. Underbart. Harry B eller inte Harry B?Inte. Hemgång med lycka i själ och hjärta.
Vad händer, vad gör hon? frågar ni frustrerade. Lugn. Jag tar det lugnt. Igår hade jag chillkväll, idag har hela dagen spenderats med Adam. Ni har sett honom här förr. Han är bra, han är luuuuuuugn! Vi har letat julklappar ~men mest hittat saker jag vill ha~, fikat på Saturnus, sovit middag och piffat. Nu ska mat hittas sen ska spelning upplevas. Vart, när och hur bestäms nu. Mer om allt imorgon. Var det bra så?
Såhär på morgonkulan vet man inte vad man ska ta sig till. Natten har varit svartsvart och med väckarklockans ringningar skapas den totala förvirringen. "Vad var det?! Varför ska jag upp nu? Vart är jag? Är det morgon? Vad är det för dag? Vem är jag?"
Jag var jag, hemma i mitt hem. Det var dags att vakna för att åka till jobbet. Som vanligt.
Jag har börjat tröttna på rutinerna. Jag har börjat förföras av oregelbundenhet på hal is. Kanske ska jag söka till en ubildning? Kanske ska jag våga mig upp på en ny scen? Kanske ska jag testa mina vingar? Kanske?
Igår. Såg ni flammorna som slog mot himlen? Kände ni eldens värme? Jag vet vad ni tänkte, för jag tänkte det med; "En majbrasa i December, kan det stämma?". Man kunde tro, det kunde man men så var inte fallet. Det var herr Henzel som brann så vackert på brunnens scen.
Den ganska packade torsdagspubliken skålade och sårlade. "Aldrig kommer de låta sig dirigeras av kvällens komiker" var min tanke. Men fel hade jag. När Dominik gick på scenen fokuserades öronen, blickarna riktades och lyssnadet var totalt. Vi som var där fick njuta av nytt material och gamla favoriter i ett rasande tempo. En av mina favoritkaraktärer väcktes till liv, min lycka var gjord. Men även kostymernabeklädda män som drack på företagets nota lät sig svepas iväg i fantastiska fantasier och trollbindande tankebanor. Magi där och då. En vacker eld du aldrig ville skulle slockna. Det gjorde den inte heller för när Dominik gick av scenen var våra kroppar och själar fyllda av lågornas energi. Vi pratade i rökrutan, i toalettkön utbyttes våra beundrande kommentarer om denna man.
En packad företagspublik som var med på noterna. Jag längtar så till nästa stora brand.
Jag vet att jag inte bloggar tillräckligt nu. Jag jobbar. Jag gör research. Går igenom en gammal internetdagbok och en inte lika gammal bilddagbok. Jag försöker minnas. Jag försöker sätta mig in i hur det var. I hur det var att vara ung.
Filip, som jag filmade med för ett tag sen, har ett projekt. Det lät så kul att jag ville ha mitt eget projekt. Så jag gjorde't. Eller, gjorde't och gjorde't, det är bara påbörjat. Jag skriver när och så gott jag kan. Och orkar. Och minns. Mina minnen spelar roll här. Här spelar de rollen som guldgruva, skattkammaren. Med musik minns jag mer. Måste rota fram min musik. Det var allt för nu.
Minns ni?
tisdag 1 december 2009
Jag är bara så hemskt förtjust i den här låten!
Den matchar förälskelsen i min fantasi någe fantastiskt.
Natten, den som slutade imorse, var fylld utan drömmar. Jag kan inte minnas dem, som vanligt när det är vad man vill. Kan inte. Inte för mitt liv. Bara fragment kommer till mig i form av oförståliga bilder och känslor. Bilderna är fulla av liv, känslorna lika så. Och färger, alla dessa färger jag inte kan placera. Jag försöker och försöker igen att tyda, tolka, förstå, ta in vad det är jag ska men utan framgång. Kanske ska jag försöka trigga mig själv till drömmarna, jag trivdes ju i natt, men hur? Jo. När jag rensade bland böcker hittade jag ett seriealbum jag inte läst på längelänge. Pure Trance. Kan något sänka mig i dröm är det den. Kombinerat med mina just nu'n ~Jimi Hendrix, Fröding, Sagsmålsklubben och förälskelser~ kan jag nog få nån rätsida på det här. Tror ni inte?
Purple haze all in my brain Lately things just don't seem the same Actin' funny, but I don't know why 'Scuse me while I kiss the sky
Vid allt mystiskt i naturen,
varslar det om svåra tider;
far han ännu kring och rider,
han av Sorgliga Figuren!
Det var han och ingen annan,
ty Mambrinos hjälm, den fina
lödderskålen, såg jag skina
kring den kala hjältepannan.
Och den stolta Rosinante
såg jag styvt och spattigt dansa.
På sin mula Sancho Panza
såg jag hänga som en vante.
Purple haze all around Don't know if I'm comin' up or down Am I happy or in misery? Whatever it is, that girl put a spell on me
Ädle resenär från Spanien,
är du icke trött att rida,
har du icke nog fått lida
av den eviga kampanjen?
Jag förstår din min, den varnar
mig för skämtan med det höga,
svaret lyser i ditt öga:
ännu vifta väderkvarnar!
Yeah Purple haze all in my eyes Don't know if it's day or night You've got me blowin, blowin my mind Is it tomorrow or just the end of time?
Mitt dollhouse är färdigt. Sminkbordet sattes upp igår och det gjorde sig perfekt. Nöjd är jag. Mitt hem är nu verkligen skapat för mig. Underbart.
Äntligen har jag min låda för smycken. Lovely.
Annars flyter det på. Vi överlevde November, vad sägs om det? Kalas. Jag skriver mycket. Försöker få ur mig en dikt per dag. Så blir det inte riktigt men nästan. Jag har börjat acceptera att varje dikt inte bli fanastisk, vissa blir knappt ens bra, men jag skriver. Jag övar, förbereder mig. Jag trivs.
Helgen då? Jo då, helgen var här. I fredags var jag ute med Therece den vackra. Hon körde all in, jag applåderade men höll mig mer avsides. Som Britney sa "There's only two types of people in the world; The ones that entertain, and the ones that observe". Visserligen en lögn, men där och då passade det in.
Lördagen vet ni ju om. Jag och Ludvig, shopping, te, underbaritet. På kvällen hade jag och Tessan planerat att vara på PomPoms fest på Berns men arbetsveckans trötthet tog ut sin rätt så istället låg vi i min säng och åt daim och knäckebröd.
Söndagen, första advent, spenderades till stor del hos mama som bjöd på grötfrukost. Vid kvällningen infann jag mig på Big Ben för inspiration och människomöten. Jag gick efter första, har ju alltid min morgonuppgång att tänka på, men jag hade det trevligt.
Avslutningsvis tänkte jag bara berätta att mina tankar kretsar i banor kring kärlek. Känner ni igen det? Jag är fylld av kärlek som måste riktas, svårt när Tessan är på annan ort men jag löser det. Tiden går framåt, känner ni det? Framåt, bortåt. Det är bra.
Helgen då? Jo då, helgen var här. I fredags var jag ute med Therece den vackra. Hon körde all in, jag applåderade men höll mig mer avsides. Som Britney sa "There's only two types of people in the world; The ones that entertain, and the ones that observe". Visserligen en lögn, men där och då passade det in.
