Stockholmsnatt

Jag kom på att alla kanske inte förstod referensen i Fredags-inlägget. Det om Kungsan och Paolo. Förhoppningsvis tittar ni på det här klippet och blir lika down to date som jag är.

Söndag

På söndagen mötte jag upp Tessan. Vi tog en promenad ut till en magisk plats. En plats som borde bli k-märkt. Längst ut på skeppsholmen. Ni kan läsa om det här i Tessans blogg.

- Peka på svanen Thea! Det blir jättekul!!

Sen gick vi hem till mig, tittade på Hairspray och jag lagade mat. Jag bakade även kakor, men någonstans gick det fel. Det skulle enligt receptet bli 50 american cookies men i verkligheten blev det 22 st. Jag vet inte varför. Får man inte ens smaka på degen? Är de så det är bestämt nu för tiden..? På min tid så räknades det med ett visst svinn i recepten. Sanna mina ord!

När vi ätit oss mätta gick vi till Big Ben för att insupa lite humor. Det var varmt och trångt men kul. Bra jobbat, ni.

DÄR. Nu är helgen avbetad. Hoppas ni känner er så där lagomt up to date.

Lördag

Lördagen började med frukost hos mama. Inte bara frukost, vi tvättade mina kläder också. Jag vet, jag vet, jag borde ta hand om min egen jävla tvätt men jag och källare går inte ihop så jag har ännu inte varit nere i min tvättstuga. Och vad är det för fel med att vilja umgås lite med sin mor medan man utför ett praktiskt arbete? Just det.. Jag hittade även en skiva från min barndom; Mikael Samuelson Sjunger Musikaler. Underbar. Köp.

Sen strosade vi på stan. Tittade på kläder som expediterna inte var medvetna om att jag inte skulle köpa. Jag känner mig som en lögnare när jag har mina titt-rundor.. Men trevligt var det.
Sen gick vi var och en hem till sitt. Piffade oss för att senare mötas upp på East. Där bjöd hon mig på namnsdagsmiddag. Ja, jag har haft två namnsdagar den här veckan, tack för att ni inte uppmärksammat det ALLS.

Efter middagen åkte vi till Gröna Lundsteatern och kvällens Sthlm Live. Det var en s k r a t t f e s t av råge. Tre av mina favoritkomiker körde; Jonatan Unge, Dominik Henzel och Aron Flam. Och Dominik skojade med mor min, det gillade hon. Och jag med.

Och sen, sen förstår ni, mötte jag upp Therece på tunnelbanan.
- Ok, men du är vid Slussen om 2 minuter, eller hur?
- Ja, hur fan visste du det?
- Jag står på perången. Jag hoppar på i din vagn.
- NEJ! Jag hoppar av.
- Men, vi ska ju till medis..
- Ja, då hoppar man av vid slussen.
- Eller så hoppar vi av vid Medborgarplatsen..
- Finns det en station som heter så?
- Ja..
- På gröna linjen?
- JA!
- Jaja, hoppa på då.
Vi mötte upp Daniel och Daniel och sen fler. Jag fick ett samtal från Skåne och fick två sånger sjungna för mig av fantastiska Bröderna Fröidh med Mick (<-- länk). Inte mycket slår ett sånt samtal, och då var jag redan på bra humör innan. Kvällen fortsatte att vara bra, jag och Tessan drog citat från (Sökarna) så fort vi fick chansen.

Daniel- Ja men ni vet ju att nazister hälsar........
Jag- ALLTID MED VÄNSTER HAND! FATTAR DU DET GRABBEN?!

På nått helvetesjävla vänster hamnade vi på Victoria. HUR det hände förstod varken jag eller Tessan. Vi avskyr båda det stället, men tillsammans var vi starka och fortsatte leverera.

Fredag

Förlåt för att jag har försummat denna oas. Jag garanterar ingen bättring men jag kan lova att jag ska försöka. NU ska vi beta av min underbara helg.

Fredag

Efter jobbet åkte jag en station längre än vanligt. Till city. Hoppade av och gick till PUB där jag fan i mig skulle köpa den där förbannade tröjan jag så länge tittat på trots att jag givit mig shoppingförbud. Med bestämda steg gick jag fram till pelaren tröjan hade hängt. Hade hängt. Den fanns inte kvar. Förbannade jävla helveteströja att ta slut tänkte jag. Först. Men sen, sen fångades min blick av bordet dit Chicks on Speed-grejerna hade flyttats. Kläderna hade inte bara flyttats, nej nej, de hade fått nya realappar. 70%! Jag fick betala 180 kr för underverket som vid förälskningsögonblicket kostat 600 kr. Yes.
Då kunde jag med gott samvete gå upp till PomPomParlour och köpa panties och sen införskaffa mig ett värmeskydd för håret på Åhléns.

Sen gick jag hem och piffade en smula. Plattade, sminkade och drog på mig den nya tröjan. jag kände inte igen mig själv. Inte riktigt. Det var Malmen som var målet men jag fick känslan av att jag skulle till 80talets kungsan för att leta efter Paolo.

- Hurru du, när jag säger att jag vill ha cigg så ger du mig en cigg! Fattaru?!

Men nej. På Malmen träffade jag Anna, Markus och Pat. Musiken var inte bra, men några nyskolade street-tjejer dansade sig, och oss, galna.

Jag och Anna fortsatte kvällen på Obaren men jag blev inte där länge. När shotsen började hagla tog jag mit pick, mitt pack och åkte hem.

Guidos Sång

En liten detalj dock, jag tycker är svag;
att inte det finns fler av mig än jag.
Jag har lust att se en till av mig som sällskap och vän åt mig själv.
Jag har faktiskt till och med lust kunna sjunga duett med mig själv.

Min man är med mig i varje steg...

...det är nämligen han som köpt skorna till mig.

Fab, isn't it?

Höst

Känner ni att hösten är så nära den kan vara utan att vara här? Det glädjer mig, det betyder att den snart är här. Jag är en höstmänniska. Sommaren är inte så mycket min årstid, vintern kan vara det värsta jag vet. Våren kickar alltid igång mig så den gillar jag, men hösten, det är i hösten jag hör hemma.

Fast när jag tänker närmare på det så är vintrarna inte speciellt tuffa i det här landet. Vi överdriver dem bara efteråt. Det var inte många snöveckor den senaste vintern..

Här är en bild som togs den 23/12.

Nej hösten är det bästa. Jag längtar. Jag ska göra den här hösten till den bästa av höstar.

Scenskräck

Ja precis, foster små, så ligger det till. Jag har drabbats av scenskräck och kan inte tänka mig att ställa mig på en scen vare sig för att sjunga eller läsa poesi. Förhoppningsvis håller det inte i sig länge, jag hoppas att jag snart är tillbaks med råg i ryggen och skrik i lungorna.

Skåneland

En tanke slog mig, som de så ofta gör.. Kanske vill ni se lite bilder från skåne? Ja, klart ni vill.

Här kommer smörgåsen:

Såhär bodde vi; i ett stall. Ni kan kalla mig Jesus.

Solen var vacker . . . .

Och så gick solen ned igen. . . .

Lillaryds vackraste.

Saknad 1

Visst, det är jätteskönt med kort hår i nacken men jag håller på att bli galen på min frisyr. Jag får inte ha håret bakom öronen och när jag försöker fixa det blir det inte alls lika bra som när frisören gjorde det. Om det är för att jag inte använder några produkter eller för att jag saknar plattångs-körkort vet jag inte, men något gör att jag otroligt och innerligt saknar mitt gamla slitna hår.

...jag blev bara trött

Jag är trött, både i huvudet och i kroppen. Huvudets trötthet går inte att finna en orsak till men kroppens, k r o p p e n s trötthet den vet jag allt vad den beror på; ansträngning.
Jag har för första gången på länge fått arbeta fysiskt. I detta fall intebär det att jag har skrubbat fönsterkarmar på ett uterum. Förutom den givna träningsvärken i armarna har jag också upptäckt bröstmuskler jag inte hade innan. Även benen har fått sig en släng av motion då jag tassat upp och ned för stegen. Good times.

Vad huvudet anbelangar skulle jag behöva lite hjälp. Jag är trött mest hela tiden och kaffe hjälper mig inte upp en endaste nivå. Jag skulle vilja ha något pigghetsmedel, inte energidrycker bara. Det slutade jag med för några månader sen.
Jag har en flaska Chi San hemma men det smakade så fruktansvärt illa.
Så; har något ett tips på pigghetsmedel eller knep* så tar jag tacksamt emot dem.

*Säg bara inte, eller, våga inte ens andas, att jag ska sluta röka. Det har ni ingenting för.

Harry Potter

Jag stampar ut glöden innan jag går ner i underjorden. I tunnlarna färdas jag snabbt som på en åskvigg. Ser mig omkring. De, mugglarna omkring mig, är ovetande om vad som händer. Jag tar mig upp från tunnlarna. Skyndar mig hem, det är inte säkert att vara ute. En skugga smyger sig upp vid min sida. Jag snabbar på stegen, det är inte säkert. Skuggan växer och svartnar. Vänder mig om. Det var bara min granne, ingen att vara rädd för. Eller? Vad vet jag i dessa dagar? Jag stänger dörren och låser med en skyddsformel. Hemma i trygghet.

Igår såg jag Harry Potter med min syster. Vi har sett alla filmerna på bio tillsammans. Den var mysig, men jag saknade känslan av besatthet. Det maniska man upplevde i boken fanns inte där, men den var bra ändå - det är ju Harry Potter. Men Malfoy, hans hemska sits, den hade de fångat perfekt.

Jag rekomenderar er att se filmen men jag rekomenderar er än mer att läsa böckerna. ALLA.

Vem kan man lita på...

...dånade i mitt huvud när jag klev av tåget för bytet imorse. Oroa er inte, jag glider inte mot galenskap. Den spelades i min iPod, sprängde i mina hörlurar och tog därför över min hjärna.
Som sagt, klev av tåget för byte men där fanns inget tåg att byta till.
Jag gick till informationen. Blev upplyst om att mitt tåg gick 54, inte 24. 30 minuters väntan.
- Du kan få en tågtabell.
Tack, verkligen, du förstår inte hur mycket det värmer. En tågtabell, jisses. Ett tåg var det jag ville ha men en folder där jag kan l ä s a om när tåget går är ju inte fy skam.
Jag satt med min tabell. Med tågfacit i hand så kunde jag läsa om de nya sommartiderna, men hur skulle jag veta det innan? Hur skulle jag kunna gissat mig till det när när inte bara X och Y var okända, utan hela ekvationen?

Verkligen SL, vem kan man lita på?

Sound of silence

Jag vet att jag lovade er bättre uppdatering. Jag vet att jag inte givit er det. Ursäktar.
Jag har haft fullt upp med att göra så lite som möjligt. Skåne var perfekt, dagarna i Stockholm var precis vad jag behövde.
Men hur gick det med mina mål? S å d ä r .

Powerwalken blev aldrig av.
- Antingen regnade det eller var på tok för hett.

Bli i alla fall lite solbränd blev jag. Faktiskt.

Läsa de fyra böcker jag lånat på biblioteket.
- Jag började läsa en bok som var så otroligt tråkig att jag helt tappade lusten.

Det magiska midjemåttet fick jag inte.
- Jag är fortfarande bara lika fab som innan. Bara.

Men jag ger inte upp. Nu när Johan lämnat landet för två veckor ska jag ägna mig åt mig själv. Jag känner för att dra ned rullgardinen och skapa min egen värld med hjälp av böcker, filmer och musik. Välja mina egna intryck. Mitt soundtrack är just nu Simon and Garfunkel. Fantastiska toner. Jag är fylld av en längtan. Längtan av något jag inte kan få. Vad? 60tal. En vänlig tid. Omöjligt just nu. Men jag kan låtsas.

Jag tröttnade

På mitt hår, alltså. Det var för långt, kunde bara ha det på ett sätt och det var uppsatt. Sånt är inte roligt. Så Johan ordnade en tid hos sin frisör Mikaela på Klippoteket. Johan hade haft tid innan och då förklarat hur jag ville ha det. Skönt för då kunde jag koncentrera mig på mitt skvallerläsande.
Det var inte jag som kom på idén om frisyren. Det var min kära syster. I tisdags bad jag henne om hårråd och eftersom jag själv har så dålig fantasi gällande klippningar så gjorde jag verklighet av syrrans vision.

Såhär kom jag in.


Och såhär blev le resultat.

Nacken är kortkortklippt, ska se om jag inte kan få upp en bild på det också. Senare. det var allt för nu.

Jag har semester...

... därav den dåliga ~obefintliga~ uppdateringen.

Så här ligger det till, på jobbet sitter jag framför datorn nio timmar per dag, då finns det mycket tid till att blogga. Nu har jag faktiskt en dator i mitt dollhouse, jag borde blogga bättre än jag gör. Verkligen. Men den här ledigheten förslöar mitt författande och får mig på något sjukt och vridet sätt att leva mer i r l . Förstår ni?
Datorn är inte min, naturligtvis inte. Nej, det är mitt plastbarn som jag åkte på i samma veva som jag och Johan blev ett par. Än så länge kommer vi bra överens, jag och plastisen. Men ni vet hur det är ~eller så kanske ni kan fantisera lite~; Det är inte mitt barn. Det känns tydligt. Därför har jag svårt att lägga så mycket tid på den som jag skulle göra på mitt eget kärleksbarn.
Men jag ska bli bättre, jag ska skärpa mig. För allas skull.
XOXO

För att stilla er nyfikenhet

Förlåt, jag blev så uppe i mig själv att jag glömde bort era miljoner frågor. Nu är jag på jorden igen. - Klart ni ska få veta vilka böcker det är jag har lånat!

Den röda boken är Noveller av Proust.

- Vart vi ska äta idag? East.

- Vart hade jag tänkt jobba på min solbränna? Skåne.

- Vilket det magiska midjemåttet är? Ah, det är privat, men med lite fantasi kan ni nog lista ut det.

Låt mig berätta om skåne. Alltså, hur det kom sig att jag ska dit. Min papa har framfört flera önskemål ~man kan kalla det att tjata~ gällande att han vill ha dit mig i sommar. Han har ett hus där som jag besökte förra sommaren, det var trevligt. Men nu är jag med pojkvän och vill spendera så mycket tid med honom som möjligt. När jag träffade min syster föreslog hon samåkning ner, om jag var sugen. Och det blev jag. Johan informerades om mina planer; bila ner till skåne, bo hos papa i några dagar, och sen flyga hem. Han nappade. Så nästa helg far vi ner. Lugn, ro, förhoppningsvis sol, kanske ett bad, bokläsning, god mat. Här kommer det:

Fan va fab det känns!

Skryt(er) lagom

Jag vet inte om ni förstått det, men jag och Johan är nu ett par. Tack tack, ja det känns jättebra.

Han kommer hem idag, karln jobbar ju på båt och lämnar mig alltså ensam varannan vecka. Men som sagt, idag kommer han hem. Han börjar sin semester idag, den är sju veckor lång. Jag börjar även min semester idag. Två veckor. Ja, ja, jag ska inte klaga. Jag har betald semester, det är det inte alla som har.

Så vad ska jag göra på min semester? Så lite som möjligt, faktiskt. Fast, ändå inte. Nej, där hängde ni inte med. Så här: Jag orkar inte flänga runt, orkar inte planera upp min tid och somna med hjärtklappning varje natt pga oron att jag inte hunnit allt man ska hinna under en semester. Men jag har ett litet mission. Jag ska styra upp mig själv.

Jag inspirerades av min bästaste bästa vän, Therece. När hon kom hem från Australien slutade hon äta kolhydrater, började träna, sökte jobb som ett tok och läste galet mycket böcker.
Hon överdrev allt några smulor, men jag tycker ändå att det var strongt av henne att ta tag i så mycket på en gång.

Nu behöver jag inte ta tag i lika mycket, då jag är o t r o l i g t nöjd med hur mitt liv ~och jag~ ser ut, men för att ha nånting att fokusera på under två veckor tänkte jag ändå tvinga på mig själv små uppdrag:

• Powerwalk innan frukost varje dag


• Bli i alla fall lite solbränd


• Läsa de fyra böcker jag lånat på biblioteket


• Få det magiska midjemåttet
  

Ja, det var väl det. Det är inga stora utmaningar, jag vet, men som sagt; jag är inte i behov av en helrenovering.

En annan sak, TITTA VILKEN UNDERBAR KLÄNNING JAG FICK AV JOHAN!

Bilden är "lånad" från http://www.bettiepageclothing.com/

Ikväll ska vi äta nånstan. Imorrn ska va ha en hel dag tillsammans.
Jag är väldigt nöjd med mitt liv. Tänkte bara låta er veta det...
Var glada för mig, även fast det tar emot. Jag är värd det här.

Lill-lördag med strössel

En otroligt trevlig onsdagkväll.
Stress från tåget, skaka av sig dagens tristess. Städa det sista, dammsuga och torka de ytor som var grå. Förbereda middagen det lilla. Sen kom hon; min syster. Storasyster Stina.
Vi hade inte sets på några veckor. Jag minns inte när hon var hemma hos mig senast, så jag ville visa vad jag kunde ~hålla ett hem städat och laga en god middag~, det där som hon är så otroligt duktig på. Middag: Pepparbiff med sparris stekt i chêvré och honung och en liten paprika/tomatsallad.

Såhär tyckte syster om det:

Vi pratade om det mesta. Jag visade henne ett av fynden jag hittat i en av lådorna innehållande min barndom; intervjufrågor från dagis. Vi skrattade tills vi grät. Till efterrätt blev det vaniljkesella med hallon, toppat med strössel ~det var ju faktiskt lill-lördag~

Syrran var imponerad. Jag var stolt. Vi pratade om att jag kanske ska åka med ned till skåne, bara ett par dagar. Så kanske det blir.

En perfekt kväll. Fler kvällar av denna kaliber står på min önskelista.

BTK, äpplen och kaffe

Let's make it happen Boy I need to breathe
You know me I've got a need for speed
A need for speed

Speed är det sista jag upplever nu. Här är lugnt som i graven. Här, alltså på jobbet. Min tegelbunker, kvavt som en djungel och hett som en ugn. Eller, det är varmt.. Inte så mycket mer än så.
Men jag har tråkigt. Jag har så otroligt jättetråkigt. Försökte underhålla mig själv med att äta äpplen, men det var inte alls så roligt som alla sa att det skulle vara. Så jag började läsa om seriemördare. Det gör jag då och då och det får mig alltid på bättre humör.
Och nu har jag äntligen hittat receptet ur tristessen: seriemördare, svart kaffe och äpplen.
Den kombinationen kan inte slå fel under ett händelselöst arbetspass.