Jag man inte dansa ironiskt!

2009-03-02

Faktum är att jag inte kan dansa alls. Det är ett problem, det hämar mig. Det är mitt handikapp. Speciellt vid utgångar så som i helgen.

I lördags var jag ute med Anna ~och en hel drös andra människor~. Först var vi på Obaren. Det gick bra för då stod vi vid ett bord.

Men sen gick vi till spyan. Där ville ingen stå still, än mindre sätta sig i nån soffa. Alla ville dansa. Och prata. Samtidigt! Jag förstod inte hur detta skulle vara möjligt. Men på något sätt funkade det för allihop. Utom mig. Jag stod där. Lika stilla som blixten på min tröja. Men det värsta är ändå när alla ska fuldansa. Det betyder aldrig att någon dansar fult, det betyder bara att man släpper hämningarna och går bananer. Och oftast ser det bra ut, ibland porrigt, ibland roligt. Men alltid bra. Jag blir då om möjligt ännu stelare än innan.