Det berömda privatlivet

2009-03-10

Är det något jag avskyr mer än fuskpäls så är det människor som fotar utan att be om lov. Jag var med om det nu. Igen. På jobbet. Jag sa till honom att han gärna fick ta bilder här men att jag inte ville vara med. Så här löd konversationen

- Vadå, är du efterlyst eller?
- Nej men jag vill inte bli fotograferad när jag jobbar.
- Ah men sätt upp en skylt då.
- Jag tycker inte att det ska behövas. Vanligtvis frågar man innan man tar en bild på en person.
- Jag fotade ingen person!
- Du fotade mig!
- Du, det här är min kamera, och bilderna är för privat bruk.
- Snälla, respektera att jag inte vill vara med på bild. Du kan ta en ny bild när jag inte sitter här.
- Gå och göm dig!

Och så gick han. Förresten, sa jag att han var över 50. Och att hans fru stod brevid och skrattade nervöst hela tiden.

Jag blir så otroligt illa berörd, sånna här saker skakar mig påriktigt. Det är så frustrerande när det inte går att nå fram. När man märker att 'denna människa bryr sig verkligen inte'.

Jag önskar jag hade tagit hans namn, än bättre en bild på honom så jag kunde veta vad jag skulle se upp för i fortsättningen. Nu minns jag inte ens hur han såg ut.

~ Och vad 'privat bruk' betyder vill jag inte veta ~