Alla trodde att jag skulle förlora mig med vilken "runaway" som helst Jag var slut när du hittade mig i GBG-regn De kunde säga vad som helst till mig, de kunde dra åt helvete men ett enda ont ord om dig har alltid fått mig upp i ringen
[...]
Och när du ser på mig är det knappt jag minns ett enda öknamn de kallade mig Jag vet inte vem jag är, men jag vet att jag är din och att dina ord i natten är det enda som når in Jag vet inte vem jag är, jag vet att jag är din
Jag träffar ofta människor, onya, nyfunna och helnya. Jag älskar det, jag älskar människor. Och möten, som jag älskar möten. En underbaritet är att träffa någon man aldrig någonsin stött på och få känslan av att det bara stämmer. För det mesta ligger de nya bekantskapena på ytan och skvalpar, men ibland dras de ner till en behaglig nivå i djupet. Det är fantastiskt.
Jag har träffat några sånna människor den senaste tiden. Dem vill jag tacka. De får mig att tro så mycket bra om världen. Så; tack ni.
Om detta är viktigt för er eller inte vet jag inte, men jag tror det;
Mitt favoritskomärke, Minna Parikka,
har kommit med en ny kollektion!
Hurra hurra, folkets jubel. Faktiskt, det här gör mig glad som satan. Jag tokälskar verkligen hennes skor. De är relativt sköna och ack så vackra. Nån gång ska jag våga mig på att beställa från hennes hemsida då de enbart säljs hos PomPomParlour~och de tar bara in vissa modeller~ men ryktet har nått mitt öra att även Kunigunda ska börja sälja dessa konsverk. Vilken lycka.
Jag ska skriva nu. Och äta frukost. Café. Jag har inget på hjärtat idag. Jag har betat av mina känslor den senaste veckan så nu får jag nog hitta på några. För jag har fyra känslor, fyra känslor har jag. Jag har fyra känslor, med dom jag känner så bra. Bra låt. Eller bra och bra.. Jo, bra. Men angående mitt hjärta. Det mår bättre nu, rent fysiskt, ingen stressklappning. Jag tror det här med att sluta röka var en bra grej. - Jag har fortfarande inte rökt! Men rent själsligt är mitt hjärta knepigt. Jag är så nära känslorna, de fyra, nu när jag skriver. Är i dem hela tiden och ibland tar de överhanden. Då översköljs jag liksom av den största sorg som världen skådat. Det varar bara i några sekunder men det är tillräckligt för att rubba mig. Inte bara mig, de går gärna ut över den närmast mig. Så tar jag ut något på dig eller dig så är det för att jag lider för konsten. Ta inte åt er, snälla.
På måndag är det julsunkit. Jag villvillvill stanna så länge att jag får höra Gunnar Winald's Följ med mig hem, det var ju så längesen! Så längesen jag fick uppleva den där och då i ett här och nu. Villvillvill.
Jag har hittat fasen, befinner mig nu i den. Jag är i fas, det var väl på tiden? Skönt, bekvämt och behagligt.
Igår fattade jag ett v i d u n d e r l i g t beslut; Bestämde mig för att sluta vara fantasiförälskad. Inte rent generellt, naturligtvis inte, men just i denna person. Denna person som inte kan förstå en luddig hint, som ännu inte läst mina tankar. Klart man tröttnar. Jag säger som Lasse Berghagen "Det är slut, det är slut - det är över nu. Min kärlek lämnar dig". För honom gör det desamma, han har ingen aning. Men jag gjorde ett mycket snyggt bryt, jag gjorde det med en dikt. Det var det värt.
"Jag gav dig mitt hjärta för ganska längesen tyckte du var den finaste bland män Det tycker jag fortfarande, det ska du veta men jag måste nu efter någon annan börja leta. För vi har inte utvecklats dit jag vill vilket beror på att du inte bjuder till... ...och kanske även för att du inte mina känslor vet om. Skulle det vara annorlunda om du kände till dom?" etc, etc. . .
söndag 1 november 2009
Efter en helg av att försöka vara söt, vacker, förvånad och perfekt känns det bra att hänga hos mama. Hon vet vad jag behöver. Nybakade bullar, mjölk och dator. Jag trivs.
Jag lever i ett distansförhållande. Med livet. Jag och livet ser inte mycket av varandra, inte om vardagarna. Jag hinner inte med vår relation, jag har faktiskt ett jobb, men för att det ändå ska fungera så har jag löst det med en stand in. Tessan, min underbara vän. Hon är ute, hon är överallt. Hon träffar livet bra mycket mer än va jag hinner så hon hjälper mig. Dagligen ringer vi varandra, flera gånger faktiskt. Hon berättar vad hon hör och ser och jag lyssnar hungrigt under mina rökpauser. Hon beskriver människor, möten, magi. Märkligheter jag inte märker av från min tegelbunker. Ibland slår mig tanken "Tänk om hon inte fanns, vad gjorde jag då?". Grått och trist är en underdrift av hur mitt liv skulle se ut utan henne. Limbo är mer sanningsenligt.
Jag tackar min lyckliga stjärna för henne, min favorit bland valda. Men tanken slår mig ändå.
"Tänk om hon inte fanns".
En hemsk tanke, en av de värsta, men den kan hanteras. Bara jag får utlopp för min frustration. Bara jag erkänner hur allt egentligen ser ut. Det gör jag såhär;
Tanken är svindlande, framför mig gapar en avgrund.
Hela mitt väsen gör uppror och vill säga nej.
Frågan är väckt och nu darrar min själ innför svaret.
Att du inte finns till, fast jag trodde på dig.
Vem skulle hjälpa mig uthärda livet härute?
Vem skulle ge mig den kraften som jag måste få?
Vem skulle trösta mig, jag är så liten på jorden?
Om du inte fanns till, ja vad gjorde jag då?
Nej du måste finnas, du måste.
Jag lever mitt liv genom dig.
Utan dig är jag en spillra på ett mörkt och stormigt hav.
Du måste finnas, du måste, hur kan du då överge mig?
Jag kommer bli hatad. Verkligen hatad. Sådär "Thea, kommer hon också? Nej, då kan det vara!"-hatad. Inte av många, inte alls många. Få, men ändå. Hatad. Anledningen är att jag älskas, verkligen älskas. Ni vet "Thea och jag har en relation, ett band, ett sätt som ingen kan förstöra"-älskad. Det är inte många alls som älskar mig så - de är få. Men ändå. Älskad.
Jag ska tala klarspråk. Tessan och Stina, min bästa vän och min syster, jag delar något med dem. En kärlek, likhet, förståelse, som jag tror att flera går en hel livstid utan att uppleva. Det är vackert och underbart. Men den andra sidan av det är den tredje partern. Partnern. Han som de kommer dela livet med. De kommer ha sina män och jag kommer finnas kvar i deras liv som syster och bästis. Eller? Jag vet inte, jag. Jag börjar bli oroad. Jag tänker Rena Rama Rolf. Jag vet inte varför, men jag tror att det finns någon syster eller mamma med i bilden som alltid får gliringar bakom ryggen från maken. Börjar ni förstå vad jag menar? Han kommer aldrig förstå sig på bandet vi har. Inte när vi är vår dubbla nuvarande ålder och minns tillbaka på saker från vår ungdom. Han kommer hata mig. Jag kommer få gliringar bakom min rygg. Kommer mitt namn på tal ryter han till om kackel halva natten och nostalgihumor.
Stina, Tessan. Visst låter vi honom gnälla? Visst låter vi honom protestera? Visst låter vi inte honom bestämma över oss? Visst kommer vi träffas även om dubbla våra åldrar? Visst kommer vi även då skratta halva natten? Visst?
Jag hade planerat att vara hur huslig som helst. Jag hade planerat att dammsuga, torka, rensa, putsa, feja, diska. Riktigt så huslig var jag inte. Jag dammsög rummet ordentligt och hallen halvdant. Jag slängde onödiga papper och kvitton. Jag flyttade kassarna med pantflaskor till hallen. Jag diskade. Allt i takt till Tinas hetsiga skånska. En timme tog det. En flitig timme tycker jag, men inte så flitigt som kvällen planerats att vara. Men jag hann med annat också.
Jag åkte hem till min syster för en kram och vägbeskrivning, jag promenerade till Vallhallavägen för att möta kvinnan i mitt liv och jag tog bussen till Odenplan för en cigg med mitt hjärta.
Kvinnan i mitt liv, min bästaste bästa vän, är hemma nu. I en vecka finns hon på plats i Stockholm och jag är så lycklig. Hon fick efter mycket slit ett jobb så nu är hon gatuterrorist för tre. Jag har fått bilden av att det passar henne bra. Men nu, och för flera dagar framåt, ska hon inte sälja på någon nått. Hon ska umgås. Med mig. Inte hela tiden, men en del. Det glädjer mig. Jag vet inte hur många av er som har en bästaste bästa vän. Jag vet inte hur många av er som funnit er själsfrände. Jag har det. Jag har min. Jag har henne.
Jag är totaltrött. Har bränt mycket energi på saker och ting idag. Jag har trivts i dagen. Men nu är jag redo för natten.
Jag älskar verkligen halsbandet jag fick av mitt hjärta. Jag använder det hela tiden. Och det fabar till en kväll av städning markant.
Klockan är tidigt. Jag vaknade innan Johan. Min kropp är inställd på att gå upp kl sex så när jag nu är ledig är det sovmorgon att få sova till åtta. Inte tillräckligt, jag känner att jag behöver sova längre för dagen, den här dagen, jag har framför mig kommer bli lång.
Men låt mig först berätta om igår. Efter jobbet, efter tågresan, när jag var hemma plockade jag fram en skiva med musik från 2002-2003. Skivan var soundtracket från mina två vändor på sommarläger. Jag sjöng till låtar vi brukade sjunga runt lägerälden. One tin soldier, Leaving on a jetplane, Green back dollar, ni vet. Det var längesen jag laddade om med sång och jag gillade det. Jag piffade med smink och hårlockning. Plockade fram en klänning jag fått av Johan för ett tag sen. Stop Staring, underbart märke. Johan gav mig en present när vi rökte. Grattis på tremånadersdagen! Innanför pappret, när jag lyfte på locket fann jag ett fantastiskt halsband.
Vid nio åkte vi till East. Åt en god middag och njöt av varandras sällskap. Vi gjorde en tidig kväll. Vi hade ju hela morgondagen, den här dagen, framför oss.
Vid elvatiden igår, när jag städat undan så gott jag kunde och var redo för sänggång, då ringde Hon. Den underbara Therece.
- Finns det några parkeringsplatser på din gata? Jag har snurrat runt på fridhemsplan i en och en halv timme, jag har varit kissnödig i TVÅ timmar. Jag MÅSTE komma ur den här jävla bilen! Jag tittade ut, såg nått som liknade en ledig parkering men som lika gärna kunde vara en böterfälla.
- Skit samma, jag kommer. Kan jag sova hos dig?
Självklart fick hon det. Hon är ju min bästis. Jag välkomnade henne med öppen toalettdörr och en ren duschhandduk för det är så man gör.
Lojalitet med stort L genom himmel och hell Du vaktar min, jag vaktar din Jag vaktar din, du vaktar min Så ingen jävel kommer in försöker kvadda din och min för avundsjukan växer när platter får spinn Men lite skitsnack blir en stor sak utan orsak pågrund av stress i en storstad Och du vet att jag vet att ingen kan va het som jag e Konkurensen är bra blek jämnfört med dig och jämnfört med mig Det finns ingenting nu som kan paja vår grej EY YO!
- Vad har hänt sen sist? - Vad har INTE hänt sen sist?! Ganska mycket faktiskt..
Jag har tagit det lugnt men ändå haft att göra. I torsdags kom allas vår favorit-Johan hem och han och jag har gjort stan. Ni vet, levt fab sådär som vi är så bra på. Jag ger er några bilder från igår för just nu är jag för trött för att påriktigtblogga..
Lunch på Publik men Johan. Jag shoppade lite, trotts shopping förbudet. Detta;
Jag hade en bra söndag. Det tillhör ovanligheterna. Vanligtvis ligger det som en blöt trasa över mitt sinne på söndagar men inte igår. Igår njöt jag. Jag började dagen med kaffe och dator hos mama. Senare mötte jag upp Johan för lunch. Promenad till Foam, intag av Club Sandwich. Sen promenerade vi ut på Djurgården, satte oss på en bänk och slösade bort vår tid i solen. Vi strosade inne på NK, letade höstplagg och visst hittade jag en del, men ingenting fick följa med mig hem. Däremot fick jag med mig något från H&M. Jag har nämligen bestämt mig för att byta inställning mot kedjan. Om så många runt om i världen kan använda saker därifrån så borde det gå även för mig. Och ja, jag gillar deras baslinnen, nätstrumporna är också bra. Men igår fick jag med mig en ring. Det var otippat. Svart och stor. Och tung. Bild kommer.
När jag och mitt hjärta skiljts åt åkte jag hem och träffade en vän jag lagt på hyllan i några månader; locktången. Det gick mycket fortare och blev bra mycket snyggare att locka när håret är kortare. Fab! Senare träffade jag Caisa-Stina. Vi gick till Big Ben för att skratta. Och det fick vi.
Hej foster små. Här är jag, på en lördag. Fantastiskt. Gårdagen var underbar. Helt, totalt och påriktigt underbar.
30 sekunder efter att jag kommit in i hallen såg jag att här saknas något. Typ, min matta. Egentligen är det ingen matta, det är stampat damm och smuts, men det var borta. Jag har städat, sa Johan. Jag blev lycklig. Han fortsatte Ja, du kanske ser att det saknas ett par skor? Jag lämnade in dem på lagning. Klacken hade du ju slitit ut och tydligen behöver sulan bytas så på tisdag är de tillbaka. Jag blev helt ställd. Så snällt, fint och omtänksamt. Jag stegade in i "salongen" och upptäckte att en, rättare sagt två saker, inte saknades. De var nya. Det var två askar med rosa och blåa snören runt sig som låg på sängen. Med flinka fingrar öppnade jag paketen. I det ena låg den svarta pennkjolen som jag prövat på PomPomParlour dagen innan men trodde att en annan tjej köpte. I det andra paketet låg en rosa och vit strumpebandshållare. Med tårar i ögonen försökte jag säga tacktacktacktacktack!!! Jag har en allt för generös pojkvän.
Nåväl, den underbara dagen slutar inte där. Vi piffade oss och åkte sedan till Trädgården. Det var mäckigt att komma dit, men värt besväret. Monde Yeux var otroligt bra. De är ett jävligt kul band att titta på samtidigt som musiken är grym. Jag ÄR ett fan. När spelningen var klar begav vi oss till kvällens nästa anhalt; East. Efter en halv virgin strawberry daiquiri fick vi ett bord ute. Turen var med oss även denna kväll. Johan kan ju menyn innan, utan och och allt där imellan så att beställa där är hans jobb. Och vilket jobb han gjorde sen. Jag det var knappt att faten fick plats. Räkdumplings, pilgrimsmusslor, korean pankakes, tempura rolls, babybläckfiskar, vårrullar, soybönor... Allt med små såser till. Underbart gott var det också. Till efterrätt åt jag den dekadenta chokladmuffinen med vaniljglass. Jag tror att klockan blivit nånting~med~elva när vi ätit klart. Då gick vi över gatan till Obaren. Flipperspelet var ledigt så vi körde åtta matcher varav jag vann flest gånger och fick högst poäng. Yes! En höjare var att musiken var kanon. 50/60-tal. Svängigt OCH det matchade mina kläder. Vid tolv åkte vi hem. Nöjda och lyckliga över att ha haft ännu en helt och hållet underbar dag, kväll och natt.
Jag förstår att ni nu undrar Men vart är alla bilder vi vill se? De kommer, lugn. Jag lovar att lägga in ett gäng när jag har tillgång till en dator med minneskortsläsare. Det har inte 7elevendatorerna. Men som sagt, lugn, det kommer.
Jag och min karl är sk livsnjutare. Vi har det bra runt omkring oss med stabila jobb, fina vänner och lojala familjer. Men det som höjer allting flera nivåer är vår kärlek ~förlåt, sjukt cheesy, men det är sant~. När vi har det så bra i livet känner vi att det är värt att fira. Så mycket vi kan. Igår firade vi vårat liv med en underbar torsdag.
Jag mötte upp mitt hjärta efter jobbet. Min powernap på tåget gav mig energi så vi tog en fika och gick i affärer. Det finns mycket snyggt där ute just nu och det här är vad som fick följa med mig hem.
~Rosetthalsbandet och kappan var presenter från mitt hjärta~
Äta bör man annars dör man, tänkte vi. Åkte hem och laddade om med Håkan, smink och klädbyte sen förde stegen oss till Bistro Jarl. Kvällen var varm och uteserveringen var bästa tänkbara platsen för middag. Johans vän Jenny kom och gjorde oss sällskap. Mycket trevligt.
Lugn, l u g n , foster små. Naturligtvis ska ni få se bilder på vad jag åt.
Råraka med löjrom
Lamminner filé m. risotto
Chokladgateau och bär grattinerade med vit choklad
Efter middagen och en cigarill till kaffet gick jag och Johan till Obaren. Planen var att spela flipper men två onda människor hade lagt beslag på spelet så istället satt vi och var kära.
Den här dagen var bästa på länge. Torsdagar är inte så dumt..
Igår försökte jag och Johan komma på vad vi skulle äta till middag. Vi pratade på fb, skickade olika förslag till varandra. Det ena sämre än det andra. Tillslut sa Johan att han skulle fnula ut nånting.
Vi möttes på torget, han hade redan handlat. Jag började städa och han lagade mat. Trodde jag. Men det gick fort och han använde sig varken av ugn eller spis.
Tada!
Han hade svängt förbi East och köpt sushi som vi avnöjt med en perfekt film. Jag är lyckligt lottad.
- Ja men blogga lite då. Nu ligger du faktiskt efter. Du kan ju inte bara gå upp i dig själv och din egen lycka. Tänk på dina foster!
Ja, jag ber om ursäkt för min frånvaro. Jag insåg inte att det tog er så hårt. Anledningen till min tystnad är att min karl nu kommit hem. Vi har spenderat tid ihop, irl. Plastisen som bodde hos mig har nu fått flytta så jag har nu mera bara tillgång till dator när jag jobbar. Här kommer en uppdatering på de gångna dagarna.
Lördag
Jag åkte ut för brunch med min mor och syster på Djurgårdsbrunn. Över två timmar bestående av mat, kaffe, skratt och samma skiva tre gånger. Otroligt trevligt.
Senare promenerade jag till Tanto. Träffade vänner och insöp lite stolthet i form av peruker och nakna stjärtar. Kvällen spenderades med min syster på Josefinas och Storstad fram till tolvnångång då jag mötte upp min man.
Söndag
Frukost på Saturnus sen promenad ut på Djurgården med Johan. På kvällen besökte jag, Therece och Z Big Ben för att skratta. Och som vi skrattade. Det var en bra kväll.
Måndag
Jag hade en ledig dag så efter min kl tolv.fyrtio hoppade vi på en båt som tog oss till Vaxholm. Där avnjöt vi en trevlig middag.
Väl tillbaks på fastlandet ~ja, det är ju Vaxholm också, men ni förstår vad jag menar~ mötte vi Therece, gick till Sunkit och hade oss en trevlig kväll.