Blandband - I'll do anything

Gimme one match

So I can set myself on fire

Oh, let 'em eat cake

Until they are starved

Dagens filmtips

Min absoluta favorit film i dessa dagar är GIA. Jag såg den senast igår, faktiskt. Har ni sett den? Om ja; Visst är den fantastisk? Om nej; Vad väntar du på?
Den har allt en bra film ska ha, psykisk problematik, skönhet, kärlek, droger, sex, frustration.
Idag kan vara den mest perfekta dagen för er att se den, med bakfylleångest och allt.
Åh, gör det, se den!

Så otroligt ospännande

Min fredag. Jobbet gick bra fram till lunch, sen segade allting ihop sig. Tuggummi i systemet. Klockan fem var jag påväg hem och en timme senare befann jag mig i mitt dollhouse. Jag började plocka, slänga skräp. Jag satte på ugnen och när den var tillräckligt varm slängde jag in mina vårrullar. Som jag sen åt.
Jag kröp ned i sängen, struntade i att sminka av mig, jag skulle ju bara samla lite energi. Men halvvägs genom Ullared släckte jag ned allt som störde och somnade. Somnade och sov. Och drömde. Som jag drömde!
Somnade, sov och drömde gjorde jag fram till åtta på morgonen. Håkan Hellström har hållit mig sällskap fram tills nu. Explodera Bateria. Underbar.

Jag var i behov av vila. Veckan har varit behaglig men förra helgens påfrestningar har ännu inte släppt. Idag blir bra. Idag kommer snart kicka igång med brunch. Ikväll blir med all säkerhet också bra. Ikväll står spelningar på schemat. Där emellan finns tid som ska fyllas ut, men jag stressar inte. Det kommer, som alltid.

Torsdag som sig bör

Jag hade tänkt mig en hemmakväll. Var så inställd på det. Hemmakväll blev det inte. Inte alls.
Maria ringde mig igår. Hon hade satt upp mig på listan för Katarina Janouch's nya boks releasfest. "Om du inte skulle känna för att sitta hemma..."
Hon känner mig väl den där Maria.
I sista stund beslöt jag mig för att hänga bling runt min hals och åka til PUB. Jag visste att där skulle finnas choklad och goodiebags men kvällens bästa visste jag inte skulle infinna sig. Kvällens bästa, aka fröken Holm. Vi har inte sets sen berns för en månad sen, och då hann inte många ord bytas mellan oss men nu, ikväll, hade vi varandra helt och fullt. Jag utan sällskap och hon som gräsänka.

Jag kunde inte haft en bättre torsdag. PomPom's nya butik var kalasmysig, chokladen var så god jag hade hoppats och jag fyndade en underskön strumpebandshållare.
Som grädden på moset fick vi alla ett ex av boken. "Svenska kvinnors hemliga sexuella fantasier". Kittlande.

Kvällens modiga var jag som outade mig själv som pinupa när en mingelfotograf frågade vad jag gjorde. Klapp på axeln till mig och tack till er andra för denna glittrande afton.

Åh va jag vill visa er bilder från helgen! Bilderna för kortleken kommer inte upp på ett bra tag men kanske, kanske kan nån bild Emelie tog uppenbara sig. Vi får hoppas..

"poesi"

Nu ska ni få höra; jag har läst "poesi" ikväll! Jag hade lovat mig själv att aldrig göra om det efter senaste gången då jag var så nervös att jag mådde fysiskt dåligt men det hade jag glömt när jag frågades om jag ville läsa. Ibland är jag glad för mitt värdelösa minne..

Temat var spökhistorier, vilket jag inte har något matrial på, så jag tolkade det till obehagliga saker. Obehagligt för mig. Mig, mig, mig.
Det gick bra. Först läste jag en blogg jag skrev för inte alls så länge sen, ni vet Vad gjorde jag om Tessan inte fanns-bloggen. Den som går över i låten Du måste finnas. Den.
Det funkade, jag sjöng sista biten. Jag vågade.
Andra texten var en dikt som handlar om hur jag blir dumpad, den skrev jag för kanske ett år sen och har inte tittat på den sen dess. Igår fick jag skriva klart den och idag läsa upp. Dumpad - på rim.
Jag hade papa som stöd och han var stolt efteråt. Jag med. Jag är stolt för att jag vågade. Det är så mycket roligare nu, allting är roligare nu. Nu när jag vågar.

"Du var en ödmjuk person när vi träffades först

nu har ditt ego växt sig större än störst"

- Dumpad på rim

Nu och idag

Igår tog helgen ut sin rätt, jag var helt slut, somnade innan nio därav ingen blogg. Ursäktar.

Idag har jag återfått mina krafter. Dels tack vare sömnen men även tack vare bilderna från helgen. Ja, jag har fått se några stycken och låt mig säga: de är bra. De är så jävla bra, speciellt en. Åh Zappa, den är fantastisk! Jag vill inte oversell it, men jag skojar inte när jag skriver att det är den bästa bilden tagen av mig någonsin. Förstår ni? Nå-gon-sin. Då är den bra..
Tyvärr kan jag inte lägga upp den i bloggen, inte än. Men det kommer, troligen. Eventuellt. Om jag känner för't.
Annars då? Jo då, jag har att göra. Den här veckan har en del roliga, spännande, viktiga saker inplanerade. Jag berättar mer allt eftersom, ni vet hur det funkar. Ok? Ok.

Efter en helg av att försöka vara söt, vacker, förvånad och perfekt känns det bra att hänga hos mama. Hon vet vad jag behöver. Nybakade bullar, mjölk och dator. Jag trivs.

Poserar som modell

Ska vi prata träningsvärk? Ja för fan. Let's talk träningsvärk.
För det är precis vad jag har och som vi alla vet handlar denna blogg till största möjliga del om mig, mig och mig.
Jag vaknade i syrrans bäddsoffa, stel och ömmande, förlamad av smärta. Ryggen, höfterna och benen ville bråka. Ni vet, krampa och på andra sätt låta mig veta att jag inte betett mig ok.

Så vad kan jag ha gjort fel? Vad kan ha upprört min kropp?
Jo, ni förstår, under gårdagens plåtning använde jag kroppen på ett ovanligt sätt. Jag rörde den, bände, sträckte, krökte och putade, så som sig bör när man poserar som modell. Men min kropp vill inte, inte lika gärna som jag.

För att uppröra min kropp ytterligare gjorde jag om proceduren idag. Ja, jag hade en till plåtning. Den här gången var det en vän som ville öva pin-upfotografering och jag, som verkligen behöver öva, var på.

Vi höll på i ca tre timmar, sex klädbyten, etttusensexhundra bilder. Vi hade jävligt kul men fa-an va min kropp hatar mig. Hela tiden ska den påminna mig om att "Thea, du har inte rört dig sen grundskolan, det är inte ok att nu börja väcka sovande muskler till liv. INTE OK, OK?!".

Men jag stuntar i gnället för jag har haft kul och tänker göra detta igen och igen. Och igen. Kanske igen och fler gånger där till.

Pin-up

Jag ska uppdatera er, foster små. Jag ligger lågt online, lever irl. Jag trivs.

Idag har varit en sån där kanondag. Planerad, pusslad, pulserande och perfekt.

Dagen började med ett smärtsamt möte, vaxning av mina fantastiska spiror. Det var tvunget, jag hade planer för dem. Planen var en plåtning, pinupfotografering. Det var första riktiga gången för mig framför en kamera och det var grymt kul. Pippi var en toppenfotograf och regisör och Felicia var dagens idol. Tiden användes perfekt så jag hann även med en fika på med Ola.

Kvällen, lugn och behaglig med pizza och tv. Jag vill inte leva på något annat sätt.

En av mina outfits under plåtningen. Kanske kommer fler bilder upp någon gång. Kanske inte. Kanske....

Var inte rädd för mig,

jag är så rädd för dig

Jag går på glödande kol

ta mig i land

sätt mig i brand,

ibland

ibland

ibland

Hångla i Nangijala

En text kom till mig. Beskrev mig. Ni vet som i Killing me softly ~singing my life with his words~ fast inte uttjatat.

Fan va vi ska hångla i Nangijala
I nästa liv är det du och ja
Där våra förbjudna känslor är legala
Vi ses i Nangijala
Tills dess får det va

Författaren av dessa magiska ord är trubaduren Peter Barlach. Jag vill att ni ska höra hela låten, åh, va jag vill det. Jag vill att ni ska lyssna och förstå. Men den finns inte utgiven. Inte ännu. Men det finns ett sätt att gå runt det, foster små, det finns det.
Peter gör en föreställning på Stadsteatern och, kära ni, vet ni vad mer? Peter gör tillsammans med Frans Haraldsen en show på Södera Teatern som heter Efterfest med Peter & Frans.
Check it out. Det är totalvärt. Påriktigt.

Blandband - Inte skyldig nån nått

Ok ny tråd. Ni som läste den gamla bloggen kanske kommer ihåg hur jag lade upp favoritlåtar med text. Jag tänkte göra samma sak nu men jag väljer ut min favoritbit i texten.
Plockar russingen ut kakan för Er skull, lata foster.
Den första låten blir min för alltid, för eviga favoritlåt;

Inte skyldig nån nått - Håkan Hellström

Fredrika är på deken, Fernando är på telefonen

- Svara inte! Jag är inte skyldig han ett skit längre

Folk säger att framgången förstört dig så

- Ja men nått skulle snart ha förstört mig ändå

Flera nivåer över medel

Dålig uppdatering, jag vet, förlåt. Jag har spenderat väldigt mycket tid irl den här helgen. Med vad? undrar ni. Ja, utgångar, standup, shopping, vänner. Sånt där trevligt, ni vet.
Berätta mer, Thea. trugar ni. Nej jag har ingen större lust med det. Faktiskt. Det jag kan delge er med är att jag har haft det väldigt bra. Tessan har varit hemma och det kickar upp mitt liv en himlans massa nivåer.

Såhär såg jag ut är jag hängde på Berns i lördags.

Jag älskar mina hissbilder. Tessan gör det inte.

Hon gillar toalettbilder. Så så fick det bli.

Jo just det, jag höll på att glömma, boken Himlen Hatar Skinka var fantastisk! Mycket underhållande och väldigt huvudet på spiken. Köp och läs. Det tråkiga var bara att den inte var längre. Man vill läsa mer. En tvåa står på min önskelista, tills dess får jag roa mig med att läsa bibeln.
Det var allt för nu.

Men naturligtvis undrar ni hur jag såg ut igår.

Det är ju därför ni är här.

- Ja, det här är ett inlägg för Tessan.
- Ja, det är för att hon inte ska tappa intresset för bloggen.

- Ja, hon är ganska ytlig..

Dagens tips - Himlen hatar skinka

Igår var jag på Norra Brunn. Tobias Persson körde. Jag hoppas, önskar och ber om att ni inte har missat honom. Han är fantastisk.
Efter showen, som jag skrattade mig fördärvad till, så gav han mig sin nyutgivna diktbok. Tack för det! Jag ser fram emot min tågresa då jag ska få läsa hans väl valda ord. Den finns att beställa på bla FTW.
Gört. Beställ den. Köp en, eller fem. Det är en perfekt ge bort-bok. Det kan jag utan tvekan säga redan nu då jag vet att herr Perssons dikter är fenomenala.
Jag använder mig av stora ord, jag vet, men jag kan det. Jag lovar.Han är värd orden.

Skattjakt

Igår var jag på skattjakt. Jag letade och letade.
Det jag sökte var en plats jag besökte för ungefär ett år sedan när jag under en kvällspromenad svängde av från min vanliga runda för att utforska nya gator. Det var den perioden i början av vintern när det snöade väldigt mycket. Jag hade mina snowjoggers och min fjällräven, det var tugnt att gå. När jag svängde upp fann jag något otroligt. En fantastiskt vacker plats. Snön låg som ett tjockt täcke över marken. Det var en backe, en dal, med ett stort hus på toppen. Jag letade efter platsen igår och även om jag såg andra vackra platser så fann jag inte just den platsen. Men det kommer. Jag ska hitta min skatt.

De är tillbaks!

Foster! Lyssna! Hör här!!
De är tillbaka och här för att stanna. Mina tankar. De är här, där jag är. Jag trodde jag kunde kyssa dem farväl men nu är de tillbaka med besked.

Det är en bra dag. Det är otroligt va mina bra dagar kan se olika ut. Nu är jag glad. Och tacksam. Då krävs det inga stora gester eller extravaganta händelser för att jag ska kunna uppleva en bra dag.

Tempot har hållits. I lagom snabb takt har jag gått framåt, hållit mig varm i höstvindarna. Jag skärpte mig. På riktigt. Och nu kom belöningen i form av tankar. Mina tankar. Som jag har saknat dem! Välkomna tillbaks.

Distansförhållande

Jag lever i ett distansförhållande. Med livet. Jag och livet ser inte mycket av varandra, inte om vardagarna. Jag hinner inte med vår relation, jag har faktiskt ett jobb, men för att det ändå ska fungera så har jag löst det med en stand in. Tessan, min underbara vän. Hon är ute, hon är överallt. Hon träffar livet bra mycket mer än va jag hinner så hon hjälper mig.
Dagligen ringer vi varandra, flera gånger faktiskt. Hon berättar vad hon hör och ser och jag lyssnar hungrigt under mina rökpauser. Hon beskriver människor, möten, magi. Märkligheter jag inte märker av från min tegelbunker.
Ibland slår mig tanken "Tänk om hon inte fanns, vad gjorde jag då?". Grått och trist är en underdrift av hur mitt liv skulle se ut utan henne. Limbo är mer sanningsenligt.

Jag tackar min lyckliga stjärna för henne, min favorit bland valda. Men tanken slår mig ändå.

"Tänk om hon inte fanns".

En hemsk tanke, en av de värsta, men den kan hanteras. Bara jag får utlopp för min frustration. Bara jag erkänner hur allt egentligen ser ut. Det gör jag såhär;

Tanken är svindlande, framför mig gapar en avgrund.

Hela mitt väsen gör uppror och vill säga nej.

Frågan är väckt och nu darrar min själ innför svaret.

Att du inte finns till, fast jag trodde på dig.

Vem skulle hjälpa mig uthärda livet härute?

Vem skulle ge mig den kraften som jag måste få?

Vem skulle trösta mig, jag är så liten på jorden?

Om du inte fanns till, ja vad gjorde jag då?

Nej du måste finnas, du måste.

Jag lever mitt liv genom dig.

Utan dig är jag en spillra på ett mörkt och stormigt hav.

Du måste finnas, du måste, hur kan du då överge mig?

Jag vore ingenstans, jag vore ingenting.

Om du inte fanns.

God morgon

Sträck upp armarna mot himlen. Gör er extra långa. Spreta med fingrar och tår. Gäspa djupt.
God morgon, Söndag. God morgon ni som precis vaknat.
Jag har redan åkt både tunnelbana och buss och ätit nybakade scones till frukost. Men till er som precis vaknat vill jag ge denna mjukstart från Monde Yeux: