Visar inlägg med etikett spokenword. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett spokenword. Visa alla inlägg

onsdag 9 december 2009

Perfekt

Nu när jag och mina ord lever så jävla tight kan det vara skönt med en paus. Pausen togs idag på underbara bar där det var säsongens sista Spoken Word. De hade en bra line-up men den som ikväll ~och alltid~ imponerade mest på mig var Alex Begntsson. Han hade till min lycka med sig några ex av sin diktsamling "Det här är mitt Hiroshima". Jag lade naturligtvis vantarna på ett ex. Perfekt.
Perfekt, speciellt nu när mitt projekt verkar bli klart flera månader tidigare än väntat och jag kommer behöva andra ord för att sysselsätta mig. Perfekt.

Birgitta Granberg körde. Hon ÄR ju för härlig.

84 år och kör spokenword, tja, varför inte?

fredag 3 april 2009

Här kommer lyckan..

~ Eller VÅREN som det heter i folkmun.

Igår var en trevlig dag. En glad dag. Jag slogs av gladbängen. Först och främst var det minnet av poesiläsningen som sparkade mig en bit upp över gråzonen. Sen var det en bra dag på jobbet, den gick fort och jag kände mig produktiv. Men sen s e n när jag åkt färdigt med tåg för dagen och gick över medborgarplatsen... Alla människor.. Solen.. Avsaknaden av jackor och den markanta ökningen av solglasögon.. Det var varmt igår! Jag har blivit en sån, en sån som ni; Börjar det snöa nu kommer jag bli uppriktigt ledsen.
Jag stod och nyckternåddade tills Anna och Pehr kom och vi kunde gå till UnderBaraBar. Det var SpokenWord. Väldigt många bra poeter, vi åt god mat och pratade om åren som gått.
Kvällen var fab. Alltså, påriktigtfab. Fab på det sättet att jag brister ut i ett fånigt men lyckligt leende och mina ögon tåras lätt.
Lycka. Här kommer den. Här kommer lycka, för hundar som oss.

fredag 13 mars 2009

Debuten är spikad

Igår var jag på UnderBaraBar. Det var spokenword och en riktigt bra kväll. Alla poeter var duktiga. Och jag blev lite nedslagen. Det är dumt att jämnföra sina egna, nyskrivna texter med dem som läses upp av etablerade poeter. Men jag gör det ändå. ~ Jag är så dum!~
Nej, det är jag naturligtvis inte. Jag är bara lite osäker, skakig, nervös.. Jag har nämligen tackat ja till att läsa en dikt på en poesikväll. Ingen stor grej, opretantiöst och litet, men det blir första gången jag läser upp en egenskriven dikt. DET är en stor grej. Och mitt namn kommer stå på affischerna. Mycket att stressa upp sig över..

Men det är bara att ta sig i den berömta kragen, gilla det valda läget. Nu ska jag renskriva ett sönderkluddrat papper.