Den döde + Ninka + Ingen Mans Land

Jag tycker verkligen att ni ska lyssna på de här sångerna.

Om ni gör det eller inte väljer ni själva, men det blir ett popquiz nästa gång vi ses!

Ninka - Vladimir Vysotskij

Jag är trött. Det är fruktansvärt kallt ute trots den bländande solen. Jag hade tänkt ta en promenad men jag är utan vantar så promenadbenen ska bara bära mig hem.
Nostalgitrippen håller i sig, har gått över till ett nästan psykotiskt tillstånd. Men nu går jag längre tillbaka. Lyssnar på musik jag är uppvuxen med. Just nu: Vladimir Vysotskij.
Han var en otroligt skicklig poet. Fria Proteatern har översatt hans dikter. En av sångerna jag kunde utantill som barn var Den Döda. Lyssna på sångerna, gör det.

Det här är en av mina absoluta favoriter just nu:

Ja, jag är man och jag bestämmer själv

vad jag ska göra på min lördagskväll.

Jag ska bestämma över hela mig

om bara Ninka kan bestämma sig

- Ninka? Hon hjälper tjuvarna att spana ju!

- Men jag vill så jävla gärna ha na ju!

- Tokfan, nu går vi och blir dyngrakaså kan du glömma bort din Ninotjka!

- Dra inte ner mig! Jag har vaknat nu.

Men vi ska kröka tills vi raknar, du.

Ikväll så är det färdigt, håll i dig,

ikväll har Ninka sagt OK till mig!

Har du gjort klart för dig att din Ninka

har lagt upp sig för hela Ordynka?

Finns ingen jävel som vill ta i na, du

- Skiter jag i. Jag vill ju ha na ju.

Och du, hon älskar mig. Det har hon sagt!

- Äh. Hundra rubel på att det är snack!

Hon ställer upp för hela stan, öh du

- Skiter jag i. Jag vill ju ha na ju.

- Hon har ju basröst och så hängbröst fram,

hon klär sig sämre än en skurmadam!

Och hon är kobent som en trana, du!

- Skiter jag i. Jag vill ju ha na ju.

Ni tycker inte hon är vacker, nej

men hennes utseende passar mig

och vad ni säger ger jag fan, öh du!

Jag vill så jävla jävla jävla jävla gärna ha na ju!

Förfest

Igår hade jag en helt underbar kväll. Innan jag går ut har jag förfest. Själv. Det är inte alls så deprimerande som det låter, jag är mitt bästa sällskap.

Igår nostalgoitrippade jag med en skiva bränd när jag gick i nian. Jag vet, jag går längre och längre tillbaks men det är trevligt.

Jag lyssnade på skivan om och om igen, samtidigt som jag lockade håret, sminkade mig och lagade middag. Makaroner och köttbullar.

Jag.. kom in.. i ett skönt gung. Ja, precis så. Blandningen på skivan var fantastisk. Mando Diao, D6AA, Guanos Ape, Coca Carola, CK... Spännande.

Anledningen till min lilla förfest var att jag skulle till Malmen och fira att Annas lägenhet blivit såld. Vi hade en fin kväll. Jag, Anna, Daniel och Mattias. Och hela tiden spelades Tänd Den inom mig. Fantastiskt.

Vad hände med Fronda?

Det tänkte jag på igår och kom fram till att A L L A måste ställa sig samma fråga.
Jag körde en wikipedia. Det var inte givande. Visst, jag påmindes om att han var med i melodofestivalen förra året men sen dess verkar han inte har gjort nånting.
Hemsidan var dåligt uppdaterad, jag hittade ingen blogg, han finns inte på twitter. . .
Mitt hopp ligger nu på att han ska dyka upp i Varför ställer jag upp i japansk förnedringstv med resten av sveriges bortglömda kändiselit. . .

Jag tycker vi gör såhär; Vi minns. Minns allt fantastiskt han skapat genom åren.
Jaha, nehe, ni kommer inte ihåg varför ni känner igen hans namn.

Lyssna, foster små, l y s s n a.

Jo rå, så atteeeh...

Jag fick sån fruktansvärd huvudvärk...

Nej. Inte alls. Tvärt om, jag kör hårt på gladbängen.
Varför?
- F l e r a anledningar.
Mest?
- Therece kommer hem. Idag är det bara en månad kvar.
*visssssscht*

I'm in love with a stripper

Jag har en otroligt bra morgon. Jag känner mig vacker i själen och kosmiskt kärleksfull.
Förstår ni mig? Nej det är klart ni inte gör. Jag är så komplex.
Men räds icke, foster små. Låna mig era öron så ska hjälpa er till förståelse.

Jag känner mig som en här låten:

Nej, jag har inte lyssnat på texten. Inte hela. Bara delarna jag tycker verkar vara bra. För sån är jag, jag plockar russinen ur kakan. Men låten, musiken, melodin. Den är fantastisk! När jag hör den är det som att jag nostalgitrippar på mitt nu. Och som ni vet älskar jag att nostalgitrippa. Det är det bästa som finns. Och att då kunna göra det på livet jag lever här och nu.. RUSSIN!
Och nu när jag lyssnat på låten tre gånger i rad.. Texten är förjävla fin.

Just 'cuz she dances go go

It don't make her a ho, no

Maxine, put your red shoes on

We going to the disco

We gonna eeeelope to Meeeexico

Called up my mama,

said I'm in love with a stripper, yo

Citat

Jag är ett stort fan av citat. Det vet alla som någonsin träffat mig. Men det är så svårt att minnas vad som kommer vart ifrån så jag tänkte börja citera mina vänner.

Det är då ingen som kan rätta mig och jag har roligt.

Och det är det som betyder något.

Så de senaste dagarna har jag gått med penna och papper och skrivit ned lustigheter som min omgivning kläckt ur sig.

Här kommer smörgåsen;

- Vi hade föreläsning, ALLA var där..

~~~

- Det luktar billig jacka här inne!

~~~

- Tjockisen pratar för högt. Tar för mycket plats. . . .

~~~

- Jag skulle väl inte säga att det är litteratur jag läser.

~~~

- Har du en krona till öl?!

~~~

- Jag älskar all musik. Utom hiphop, jag HATAR hiphop;

Jag förnerdar mina kvinnor i sängen INTE via musik.

~~~
- Kan man inte öppna en dörr själv ska man fan inte ha barn.

~~~

- Är allt som det ska....ja han har ju en diskborste.

~~~

- Ödmjukhet är till för fattiga människor.

~~~

- Men.. Varför ska du bli katolik?

- Ja men jag är ju skuldmedveten...

HemlighetsThea

GISSA vem som har sagt vad!

Min Vackraste Vän

Ni som läste min förra blogg vet att jag har en vän. En bästaste vän vid namn Therece.

Hon for i oktober till Australien och är där än. Innan Australien hade vi bara två veckor tillsammans för innan det spenderade hon tre månader i Barcelona.
Hur som helst. Hon kommer snart hem. Snart är hon, min favoritmänniska, hemma. Jag har lite svårt att smälta det. Kan inte riktigt förstå. Förstå att det är på riktigt. Det känns för stort.
För att hjälpa mig själv, och er, på traven till en insikt ska jag skriva ett kärleksbrevsdoftand inlägg om denna fantastiska person.

Vi har kännt varandra i flera år, började i samma klass i fyran. Vi blev inte vänner direkt, inte alls. Det kom med tiden. Vår storhetstid var i högstadiet. I åttan och nian. Trots alla rävspel, allt skitsnack och alla sidospår höll vi fast i varandra. Ibland i håret, ibland bara i lillfingret, ibland i en omfamning. Huvusaken var att vi aldrig släppte taget.

När gymnasiet drog igång skiljdes våra vägar åt. Vi gick olika linjer i olika skolor men vi släppte ändå inte taget.

Jag - Är jag din konstiga kompis?

Therece - Ja.. Eller nej, du är min normala kompis som det gått lite snett för.

Vi stod ut med varandra, från varandra, utan andra. Levde separata liv, separerade verkligheter, med skiljda referensramar. Men vi höll fast. Vissa perioder har vi hållit hårt, riktigt hårt för att inte flyga iväg. Nu i oktober flög hon, men jag håller kvar handen på hennes axel. På håll håller jag lagom hårt i bandet som biner oss samman. Bandet hon aldrig släppt taget om oavsett hur högt jag än flugit, hur hårt det än blåst. En navelsträng, ett blodsband, ett sällsynt knutet vänskapsband. Osynligt för andra, tydligare än luften för oss.

Hon är min vackraste vän. Nu vet jag att uttrycket 'vacker' har missbrukats, men stanna en stund och verkligen föreställ er det vackra. Inte perfekt, felfritt, inte alls. Vackert. Vackert med varje fantastiskt fel, betryggande brist. Hon är den vackraste jag har. Vackraste.

- Förstår ni nu varför mina ögon tåras vid tanken på hennes hemkomst.

Här kan ni läsa om hennes resa.

Med en smak av ungdom

Jag var 17 år. Spenderade tiden framför datorn i mitt rum hos mama. Hon lagade middag, vi pratade, hade det trevligt. Hon blekte mitt hår och vi blev nöjda med resultatet. Sa som vanligt att Nu ska vi inte vänta så länge tills vi fixar det nästa gång. Jag drog mig tillbaka till datorn. Pratade i telefonen. Samanlagt prattid: Tre timmar. Vad pratade vi om? Allt och inget. Vad ska du göra i helgen/sommar/framtiden? Mycket tystnad och Lyssna på den här låten! Så fick man en länk skickad till sig.

Jag var 17 år. Igår.

Igår upplevde jag min vardag som ung. Det var inget speciellt med den men den var fin. Det märkte jag först igår.

Vad händer med musiken?

Bara en liten undran.. Vad händer med låtarna när man gör slut? Ofta delar man en massa låter, men det brukar finnas en som är riktigt speciell. Vad händer med dem?
Jag kan bara tala för mig själv, låtarna blir aldrig desamma. De blir minnet av förhållandet. Och saker som känts så romantiska där och då blir lätt nedsvärtade och sorgliga här och nu.
Här är två fd låtar.

Den här delade vi inte. Den var hans. Då lyssnade jag och kände värme för hur han kunde öppna sig själv genom att säga "Den här låten, Thea, det är jag".
Nu kväver jag ett skratt med ett litet fnitter när jag lyssnar på den.

~nevermind the n00bvideo~

Den här låten delade vi. Inte den första och jag, utan en annan. "Kom ihåg mig". Vi visste redan då vart förhållandet banade vägen. Mot slutet. Det var fint då. Våra tankar om hur vi aldrig skulle glömma. Nu känns det ledsamt att se hur vi, redan då, var tvunga att påmminna oss om att komma ihåg varandra. Vilket vi glömde.

Återgå

Måndagen är kommen och jag är nedstigen till jorden. Även kallad vardagen.
Trots att jag sov tills klockan slog eftermiddag är jag trött. Det har varit några fina dagar, intensiva men ändå rogivande. Imorgon börjar jag jobba som vanligt igen. Trots att det varit väldigt skönt med den långa ledigheten känns det bra att gå tillbaka till rutinerna.
Nu måste jag bara hitta ett projekt att fokusera på. Något nytt och outforskat. Jag vet inte vad, men jag hittar det snart.

Nu ska jag avsluta min promenad.

Världen befolkas av mig

Mattias är den som säger att jag är självcentrerad, egenkär, självgod, ego, yadayadayada.. Jag ser inget fel i att älska och värdera sig själv mer och högre än något eller någon annan. Men nu försöker jag förstå denna människa. Denna Mattias. Hur menar han? Att andra får lida för min awsomeness, mitt fabulösa jag, min underbara uppenbarelse..? Jag försöker, men jag förstår inte.

- Menar du något sånt här, Mattias?

Lär er den rätta filosofin!

Däri:

Världen befolkas av mig,

mig och mig och mig,

bara mig och min mamma.

Vi kan ta för oss precis som vi vill

Vem som kommer efter oss

det gör detsamma. Eller hur?

Egon , Åh, kärlek det måste jag ha.

Egon, och då är det bara att gå ut och ta.

För det motsatta könet skapades allena för mig.

Och Jag är vacker som en dag!

Jag fungerar som ett fiskedrag,

Sen skickar jag iväg dig om ett tag!

Paradisisk tillstånd

Ok, bara ett snabbt inlägg. Jag är sjukt upptagen. Med vad? Jo, att städa Anna och Daniels lägenhet. Eller.. Jag har mest vikt tvätten. Jag älskar att vika kläder. Jag fick ta hand om fem tvättar ~paradiset~.
Annars? Jo helgen är kalas*. Igår hann jag med mycket; promenat till city, fika på sturekatten med Sanna, cola på mosebacke, häng i vasaparken med Mattias och Johan. Sen förstår ni, små foster, gick jag hem och sov. Vid sju. Jag drömde hemsk, men det var ändå fantastiskt. Jag drömde om brorsan. Jag fick höra honom skratta ~paradisiskt~. Sen vaknade jag vid halv tolv och mötte då upp Anna, Mattias och Johan på Malmen. Fylla för dem, glädjerus för mig.

Idag ringde jag Anna. Vi bestämde oss för att ta en fika i förorten vilket sen ledde till städning av lägenheten. Jag har det tipptopp* och solen skiner. Ute. Som sig bör.

Ikväll blir det antingen Harry B för att se Daniels band, eller mosebacke för att se First We Take Berlin. Jag har inte bestämt mig än. Men det gör det samma.
För han är ju min soldat.
Någonstans i Sverige.

Vad ska ni ~blodiga geleklumpar~ göra denna underbara dag, som än mer underbart följs av ytterligare en ledig dag?

*Jag måste sluta säga fab. Det har blivit ett litet monster som jag inte kan kontrollera. Men vafan säger man istället? Kalas och tipptopp.. Det är ju värdelösa uttryck. Fräch är idioti, soft känns sjukt osoft och Nice... Vem gillar Nice?

Långfredagen är inte vad den en gång var

Ja, jag kanske inte hamnade i paradiset igår... Men jag fick höra Paradise City. Vart? Jo, på Harry B!
Alltså, gårdagen:
Sjuk och tyck synd om mig åkte jag hem till min mama. Där bjöds jag på en fantastisk middag. Inte bara jag. Mama, syster, Marcus och farmor åt också. Eller, nej, syster åt inte. Hon låg och sov. Hon trumfade min förkylning med illamående så alla sympatier gick till henne igår . . . ~här skulle jag vilja göra en smiely som uttrycker bitterhet, agg och nedslagenhet men jag vet inte hur de ser ut~

Hur som. Efter middagen tog jag mig till min stad och mötte upp med Mika och alla andra som var på Harry B. Det var trevligt, alla var glada och det blev mycket 'kommer du ihåg när..?'-snack. Vilket var perfekt då min nostalgitripp ännu inte släppt taget om mig.
Sen gick Mika, sen gick Audell. Jag gick då också. Men inte hem, nej nej, jag gick till Obaren och mötte up en berusad Mattias med inte lika synbart berusade vänner. Vi dansade*, drack och skratttade. Ojojoj, ni skulle varit där. Där träffade jag även en Daniel som jag inte sett på ett tag. Mycket fint. Min kväll slutade vid halv tre**. Helt lagom.


* Jag dansar inte. Jag står mest och dricker min cola, drar fingrarna igenom håret, skrattar åt alla tokigheter runt omkring mig.
**Egentligen slutade den inte där, jag åkte till Japan. I drömmen alltså. Överallt pågick märkliga tävlingar, alla hade fantastiska telefoner, HelloKitty regerade och jag förstod vad som är så fantastiskt med bluetooth. Det var.. fab.

Förklaringen

Förlåt för det dåliga uppdaterandet. Så här är det; Jag är förkyld.
Alltså, riktigt jävla dunderförkyld. Det enda jag gör är sova och dricka vatten.
Natten mellan onsdag och torsdag sov jag 18 timmar och det kändes helt lagom. Inatt sov jag 12 timmar, kändes för lite, men det är långfredagen. Idag ska man lida.

Det är något som många stockholmare inte har förstått. Istället för att sitta still och ha tråkigt, som sig bör, så häver de i sig oheligt vin.
Stockholm, detta syndens näste, badar i sol. Jag, denna rena övermänniska, badar i svett. Det känns inte rättvist men jag får min belöning snart. Snart.
Om några timmar är jag i paradiset, fri från alla besvär. Jag kommer ha det fab ända tills på måndag då åter igen ska kliva ner i den jordsliga världen. Om jag stannar eller inte får vi väl se.

Jag tror på stannar, jag har ju faktsikt ett jobb att sköta, till skillnad från vissa andra.

Höj mina öron!

Jag hoppas att ni förstod att jag skämtade. Jag saknar helt självdistans. Verkligen. Jag tar mig själv på större allvar än något annat. Enda självdistansen jag besitter är när jag nån gång ibland går utanför min kropp för att sola mig i glansen från mig själv.

Jag vet inte om ni förstår. Vi kan göra såhär för att förenkla; lyssna på klippet. Det där är jag.
Stig Hallén, jag förstår dig!

- Och den här biten som jag tyckte va så jävla lätt..

Badar i självdistans

Mattias ~som inte känner mig så väl~ delgav sin vän sin uppfattning av mig

"Theas intressen är Schindler's List, mickropopcorn, mörka rum och mej,mej,mej,mej,MEJ".

Jag blir så trött. Inte för att han har filurat fram en helt egen bild av mig. Det är inte det. Han får absolut fantisera ihop att jag är något egenkär, a b s o l u t. Men måste han säga det så jag hör?

Så här är det, så här ligger landet, håll i er i livmodern för nu ska ni få en nyhet lika skakande som en kraftig skrapning;

Jag kan inte försvara mig irl.

Nu var det här med Mattias bara ett exempel. Ett ganska dåligt sådant, det sas på skämt och är det nått jag kan ta så är det banne mig skämt.

Men gällande irl-kritik så är ovannämnda påstående sant. Ni som har så mycket att säga: Skriv det här! Här kan jag ta bladet från mun och ge svar på tal. Irl går jag bara in i mitt leende normaltillstånd då jag stänger ute allt som kan tänkas vara svårt att svara på.

"Nicka och le, säg sedan något om din blogg eller twitter" det är så mitt avledelserecept ser ut. Säger jag Fab tillräckligt många gånger så tappar jag också påstridiga personer.

~btw, min självdistans är helt fab~

Vad är det här för civilt skitsnack?

- Sluta nu.. Det är faktiskt inte särskillt roligt.

- Herr Larsson har ingen sup!!

Igår träffade jag Pehr innan jag infann mig på Sunkit. Vi tog oss en trevliger promenad i stockholmskvällen. Som vanligt citerades den svunna tiden. Repmånad hade en nästan religiös plats i våra liv.

- Och jo Larsson.. Det är otroligt roligt.

Jag blir inte sjuk

Jag är inte sån. Verkligen inte.
Förutom ibland. Då är jag en sån. En sån som blir sjuk.
Men det är u t e s l u t a n d e om jag har träffat någon som är sjuk. Det är som att den personen smittar mig med sin svaghet, luckrar upp mina försvar och överför, kletar sin sjuka på mig.

Jag har träffat två sånna människor de senaste dagarna. Och nu är det klippt. Jag är en snörvlig jävel med svullen hals. Men jag är inte sån. This is not me. Tro inte det. Det är dom.. Dom jävlarna.

Helgen i bilder

F R E D A G 3 / 4 - 0 9

1) 2)
3) 4)

5)

1) Egentlig humor - Enligt Appelquist

2) Nöjd arrangör, Fredrik Andersson och Kristoffer Appelquist

3) Isak Jansson och Fredrik Andersson

4) Dominik Henzel lyser med sin frånvaro

5) Me and Anna på tunnelbanan

L ö r d a g 4 / 4 - 0 9
1)
2) 3)

4) 5)

1) Erik, Anna och Matte i tanto

2) Stockholms mest harmoniksa Thea äter lovely lunch på Dado

3) Jetlagad Leon

4) Adam på Musslan

5) Sniglar på Musslan

S ö n d a g 5 / 4 - 0 9

Fika på Saturnus med syrran.

Middag och mys med Maria