Nostalgitrippen håller i sig, har gått över till ett nästan psykotiskt tillstånd. Men nu går jag längre tillbaka. Lyssnar på musik jag är uppvuxen med. Just nu: Vladimir Vysotskij.
Han var en otroligt skicklig poet. Fria Proteatern har översatt hans dikter. En av sångerna jag kunde utantill som barn var Den Döda. Lyssna på sångerna, gör det.
Det här är en av mina absoluta favoriter just nu:
Ja, jag är man och jag bestämmer själv
vad jag ska göra på min lördagskväll.
Jag ska bestämma över hela mig
om bara Ninka kan bestämma sig
- Ninka? Hon hjälper tjuvarna att spana ju!
- Men jag vill så jävla gärna ha na ju!
- Tokfan, nu går vi och blir dyngrakaså kan du glömma bort din Ninotjka!
- Dra inte ner mig! Jag har vaknat nu.
Men vi ska kröka tills vi raknar, du.
Ikväll så är det färdigt, håll i dig,
ikväll har Ninka sagt OK till mig!
Har du gjort klart för dig att din Ninka
har lagt upp sig för hela Ordynka?
Finns ingen jävel som vill ta i na, du
- Skiter jag i. Jag vill ju ha na ju.
Och du, hon älskar mig. Det har hon sagt!
- Äh. Hundra rubel på att det är snack!
Hon ställer upp för hela stan, öh du
- Skiter jag i. Jag vill ju ha na ju.
- Hon har ju basröst och så hängbröst fram,
hon klär sig sämre än en skurmadam!
Och hon är kobent som en trana, du!
- Skiter jag i. Jag vill ju ha na ju.
Ni tycker inte hon är vacker, nej
men hennes utseende passar mig
och vad ni säger ger jag fan, öh du!
Jag vill så jävla jävla jävla jävla gärna ha na ju!
1 kommentar:
Jag förstår vad du menar med nostalgitrippar! Brukar själv hamna i sådana med hjälp av vissa låtar. Det blir som att man är tillbaka i tiden, tillbaka till samma plats och med samma vänner. Ibland känns det så äkta att man nästan känner dofter, smaker och annat från en tid som varit.
Sorgligt, men samtidigt underbart!
Skicka en kommentar