Nostalgitrippen har övergått i nått sorts slentriansupande. Jag är jämn, utan toppar och dalar. Det är inte längre en festgrej; det är vardag. Men då och då kickar även en härdad själ som jag. Ibland. När man får i sig något riktigt fint.
~Visst är det jätteskönt när människor inte är rädda för att spela med texten.
Eller, i det här fallet rita med texten.~
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar