En magisk Flinck

Naturligtvis har jag inte spenderat hela helgen med att bleka mitt hår. Jag har allt haft att stå i.

Detta stod jag i i fredags

Efter jobbet kom Tessan och hämtade mig. Först snabbt hem till henne för klädbyte och uppfrächning av smink. Sen brände vi på mot Haninge. Där plockade vi upp mama och styrde kosan mot Dalarö.

Middag på Dalarö Strand Hotell. Det mustiga fiskgrytan var schyst men vitchokladcrem med bär var.. inte så schyst.

Vid halv elva började anledningen till att vi var där. Anledningen heter Thorsten Flinck.
Han var magisk. Ögonen vittnade om så mycket mer än jag kan återge här. En närvaro och frånvaro på samma gång. Som sagt; Magiskt.

Publiken var under all kritik. De var fulla, stökiga och inte alls intresserade av någon annan upplevelse än draget.

Han reciterade en dikt, Thorsten alltså, och det gjorde han helt fantastiskt. Helt.

Sunkit

En sak jag glömmer är Sunkit. Eller, jag glömmer det inte. Sunkit är så i min ryggmärg att jag alltid har planerat att gå dit. Även fast det inte står i min almanacka så gör jag aldrig några andra planer. Den första måndagen i månaden är vigt åt Sunkit. Alltid.
Och igår var ett mycket bra Sunkit. Jag vet inte om det berodde på Metallica eller deklarationen, men det var väldigt lite folk. I alla fall till en början. Lite folk på Sunkit är något jag uppskattar, det ger mig mer utrymme. Jag önskade en ny favorit från Belinda-skivan, Sadism, jag fick höra den och som jag sjöng. "Jag skar av hans bägge öron som ändå lukta skit så hela huvudet blev blodigt, va han skakade och skrek".

Innan jag går till Sunkit har jag en liten tradition: att sminka mig, dricka energidryck och lyssna på Sunkitmusik. Det är så trevligt så jag tror inte ni någonsin kommer förstå hur trevligt det är. Jag fikar efter kaffe med Tore Skogman är en pepplåt utan dess like.

Själva Sunkit flöt på som vanligt med en normalnivå en ordentlig bit över ytan och med toppar upp i skyn. Toppar utan dalar. Fantastiskt. En av topparna framkallades av att jag fick höra ~och sjunga~ Snälla Pappa. Den är sällsynt på Sunkit nu mera efter en kvinna som hotat om stämning på grund av den låten. Stämning för ett stycke musik; löjligt, men så ligger det till. Men igår, igår var den tillbaka för tre minuter. Alltinget var fantastiskt.

~vackra Viktor och hänförande Hannes~

Jag avslutade kvällen i tid, ~tidigt~ för att inte försova mig. Dessvärre var jag så rädd att försova mig att jag inte kunde somna. Men det gjorde ingenting för jag var lyckligt. Jag hade slagits av den sunkiga gladbängen.

Just nu

Förlåt, jag hinner inte skriva mycket mer än: Allt är fab!

Jag ska till ankaret och sjunga ikväll så det kanske blir en karaokeuppföljare.
Bilder kommer på tisdag för då är jag tillbaka på jobbet. Nu har jag bråttom. Tjipp!

Lyckolista

Mitt självförtroende är så tillbaka. Det skakades som ni vet i tisdags. Motgångar och jag går inte ihop. Men jag tog mig i den berömda kragen och hade en förbannat kul kväll. Och sen dess har allt varit tokfint. Jag ska lista några saker som har varit lovely:

• Vädret - Så enkelt.
• Kärlek - Igår frågade två personer chans på mig.
• Framgång - Jag blev tillfrågad att läsa poesi på samma ställe som jag debuterade. Anledningen var att de hade hört så mycket positivt från lyssnana att de ville ha mig där igen.
• Beundran - Alla fina kommentarer, mess, samtal jag fick för sångklippet.
• Tiden - Som går sådär lagomt fort. Tillräckligt långsamt för att jag ska hinna njuta men så pass snabbt att jag inte blir uttråkad.
• Rådfrågning - Jag blev ombedd att läsa en låt text för att jag "är ju poet och bra på det där med texter".
• Mat - Kalven var f a n t a s t i s k. Hade jag varit Alex Schulman hade jag beskrivit den som "mör som en fitta." Förstår ni då hur bra den var?
• Nya människor - Jag umgås med nya människor som jag snabbt börjat tycka mycket om.
• Datum - Jag räknar ned tills den 18e. Ni vet vad som händer då. Min älskade vän kommer hem. Jag säger inte mer än så, hon har bett mig att sluta hypa hennes hemkomst.

Så ni förstår att jag mår bra. Jag hoppas att ni också tar er lite tid och tänker på vad som gör er lyckliga just nu. Man mår gott av det, jag lovar.

Kalv är det nya svart

Igår hade jag en sån där fantastiskt trevlig kväll. Jag var inte säker på hur den skulle bli då jag varit fruktansvärt trött hela dagen. Så trött att jag fick sova middag på lunchen. Men när jag väl kom hem till min stad och mötte Johan så kändes allt. . . fab.

Vi gick till Sivletto, han handlade, jag hittade sötsaker. Sen tog vi oss till Snaps och slösade lite tid med hans kollegor.

Efter tiden på Snaps gick vi till Grogg. Ja, det fanns ett tema . . Vi körde en sen middag och jag åt för första gången kalv. Det var så gott. Jag blev så lycklig. Och jag kan med största säkerhet säga att Kalv är det nya svart.

Jag gjorde en tidig kväll, var hemma innan elva. Anna ringde ett par gånger också. Först för att säga hej, mjau och tass och sen för att berätta att Perfect Gentlemen spelades på radion.

En ofantligt bra kväll, som följdes av en mardrömsnatt. Men det löste sig med det.

Hypnos

Det var så sant, jag hade ju faktiskt en sak att berätta idag!
Min bioenergimasageteraput ~ja jag har en sån~ har genomgått en operation. Hon bytte sin pacemaker. Under hypnos. Ingen sövning, inga smärtstillande, i n g e n t i n g.
Är inte det fantastiskt? Kroppen kan ta hand om sig själv. Läka, kicka, allt kan den göra.
Hon visade hur det såg ut. Inte ett enda blåmärke, ingen svullnad. Det såg friskt och fint ut.
Helt otroligt.

Måndag - påriktigt

Yes, idag är en riktig måndag. Jag är trött, frusen, snuvig och matt. Det var längesen jag upplevde ett sånt motstånd att komma upp ur sängen som jag gjorde imorse. Ojoj, det var inte nådigt. Och att jag inte haft elementet på under natten var inte heller trevligt att upptäcka. Så kallt!

MEN trots denna måndag, denna kyla och trötthet, så har jag vår i mitt bröst. Verkligen. Jag ler mot världen och den mot mig. Jag förälskar mig i varje ny människa jag träffar, de jag redan känner börjar jag älska och de jag älskar blir odödliga. Jag andas musik. Jag ser poesi. Jag hör rosor och dun.

Det är trevligt att vara jag. Trots kyla, trötthet och måndag.

I'm in love with a stripper

Jag har en otroligt bra morgon. Jag känner mig vacker i själen och kosmiskt kärleksfull.
Förstår ni mig? Nej det är klart ni inte gör. Jag är så komplex.
Men räds icke, foster små. Låna mig era öron så ska hjälpa er till förståelse.

Jag känner mig som en här låten:

Nej, jag har inte lyssnat på texten. Inte hela. Bara delarna jag tycker verkar vara bra. För sån är jag, jag plockar russinen ur kakan. Men låten, musiken, melodin. Den är fantastisk! När jag hör den är det som att jag nostalgitrippar på mitt nu. Och som ni vet älskar jag att nostalgitrippa. Det är det bästa som finns. Och att då kunna göra det på livet jag lever här och nu.. RUSSIN!
Och nu när jag lyssnat på låten tre gånger i rad.. Texten är förjävla fin.

Just 'cuz she dances go go

It don't make her a ho, no

Maxine, put your red shoes on

We going to the disco

We gonna eeeelope to Meeeexico

Called up my mama,

said I'm in love with a stripper, yo

Paradisisk tillstånd

Ok, bara ett snabbt inlägg. Jag är sjukt upptagen. Med vad? Jo, att städa Anna och Daniels lägenhet. Eller.. Jag har mest vikt tvätten. Jag älskar att vika kläder. Jag fick ta hand om fem tvättar ~paradiset~.
Annars? Jo helgen är kalas*. Igår hann jag med mycket; promenat till city, fika på sturekatten med Sanna, cola på mosebacke, häng i vasaparken med Mattias och Johan. Sen förstår ni, små foster, gick jag hem och sov. Vid sju. Jag drömde hemsk, men det var ändå fantastiskt. Jag drömde om brorsan. Jag fick höra honom skratta ~paradisiskt~. Sen vaknade jag vid halv tolv och mötte då upp Anna, Mattias och Johan på Malmen. Fylla för dem, glädjerus för mig.

Idag ringde jag Anna. Vi bestämde oss för att ta en fika i förorten vilket sen ledde till städning av lägenheten. Jag har det tipptopp* och solen skiner. Ute. Som sig bör.

Ikväll blir det antingen Harry B för att se Daniels band, eller mosebacke för att se First We Take Berlin. Jag har inte bestämt mig än. Men det gör det samma.
För han är ju min soldat.
Någonstans i Sverige.

Vad ska ni ~blodiga geleklumpar~ göra denna underbara dag, som än mer underbart följs av ytterligare en ledig dag?

*Jag måste sluta säga fab. Det har blivit ett litet monster som jag inte kan kontrollera. Men vafan säger man istället? Kalas och tipptopp.. Det är ju värdelösa uttryck. Fräch är idioti, soft känns sjukt osoft och Nice... Vem gillar Nice?

Helgen i bilder

F R E D A G 3 / 4 - 0 9

1) 2)
3) 4)

5)

1) Egentlig humor - Enligt Appelquist

2) Nöjd arrangör, Fredrik Andersson och Kristoffer Appelquist

3) Isak Jansson och Fredrik Andersson

4) Dominik Henzel lyser med sin frånvaro

5) Me and Anna på tunnelbanan

L ö r d a g 4 / 4 - 0 9
1)
2) 3)

4) 5)

1) Erik, Anna och Matte i tanto

2) Stockholms mest harmoniksa Thea äter lovely lunch på Dado

3) Jetlagad Leon

4) Adam på Musslan

5) Sniglar på Musslan

S ö n d a g 5 / 4 - 0 9

Fika på Saturnus med syrran.

Middag och mys med Maria

Stad i ljus

Igår såg jag Stockholm i ett nytt ljus.
Rättelse, jag såg Stockholm i ljus.

Igår var det inte bara jag, nej, hela stan hade slagits av gladbängen. Hur jag spenderade min dag? Jo jag började den med en lunch med Mattias och Anna på ett indiskt ställe på tavastgatan. Mycket trevligt och nu är jag hooked på papadams och röda röror.
Sen tog vi oss till tanto, live väl tidigt på året kanske. Leran hade inte stelnat och gräset hade varken blivit görnt eller fylligt. Men med hjälp av påsar och vår vän bänken spenderade vi fyra soliga timmar där. Erik, Leon, Carro och fler därtill anslöt sig till vår tappra skara. Men det blev kallt så vi gick hem till malmen. Trötta, rödlätta och nedkylda.
Jag mötte senare upp Adam på Odanplan och vi gick till Musslan för att ~gissa~; Ja, äta.
Sniglar till förrätt och ankbröst till varmrätt. Ankbröst hade jag aldrig ätit, Zappa så gott det var! Det såg varken ut eller smakade som fågel, märkligt. Men fab. Jag gjorde en tidig kväll och var hemma vid elva. Sen var jag i sömnens våld. I tio timmar. Det har jag gjort mig förtjänt av.

Nu förstår jag att många av er stockholmare är upprörda, Varför är det molningt? Det är kallt.. Blött på marken, why?? Tänk inte så. Var glada att det bara är vatten. Det är inte snö, utan regn. Regn är ett sommartecken. Regn är ju lika mycket sommar som en mjukglass med strössel för 28 kr.

Klubbdrivaren har talat

Igår hade jag ett arr. Jag har inte velat skriva om det här tidigare. Det är en av många saker som gör mig nervös; att blogga om mina arr. Men nu är det gjort och fan va fint vi hade det.
Arret var standup i mitt hus. Komiker var Isak Jansson, Dominik Henzel, Fredrik Andersson och Kristoffer Appelquist.
Det gick bra. Inte överdrivet mycket folk, men alla som var där var där för att ha kul. Vilket ~faktiskt~ är ganska viktigt för att standup ska fungera.
Alla komiker drog över tiden. Sånt resulterar lätt i en lite trött publik men just igår var de starka, just igår mådde de bra.
Jag fick inleda kvällen, klubbdrivare som jag är. Vi hade två som fylde år, 40 och 60 så jag fick leda en födelsedagsallsång. Sen hade jag skrivit en liten pressentation om Fredrik på rim. Den gick ganska bra. Han var konferencier och vårdade kvällen ~mitt foster~ väl.

All and all skitbra bra kväll. Nu kan jag inte skriva mer, seven eleven har inte stängt av sina element.. Ut i solen och frys!

Här kommer lyckan..

~ Eller VÅREN som det heter i folkmun.

Igår var en trevlig dag. En glad dag. Jag slogs av gladbängen. Först och främst var det minnet av poesiläsningen som sparkade mig en bit upp över gråzonen. Sen var det en bra dag på jobbet, den gick fort och jag kände mig produktiv. Men sen s e n när jag åkt färdigt med tåg för dagen och gick över medborgarplatsen... Alla människor.. Solen.. Avsaknaden av jackor och den markanta ökningen av solglasögon.. Det var varmt igår! Jag har blivit en sån, en sån som ni; Börjar det snöa nu kommer jag bli uppriktigt ledsen.
Jag stod och nyckternåddade tills Anna och Pehr kom och vi kunde gå till UnderBaraBar. Det var SpokenWord. Väldigt många bra poeter, vi åt god mat och pratade om åren som gått.
Kvällen var fab. Alltså, påriktigtfab. Fab på det sättet att jag brister ut i ett fånigt men lyckligt leende och mina ögon tåras lätt.
Lycka. Här kommer den. Här kommer lycka, för hundar som oss.

Ge mig en prickig väst!

Nostalgitrippen har övergått i nått sorts slentriansupande. Jag är jämn, utan toppar och dalar. Det är inte längre en festgrej; det är vardag. Men då och då kickar även en härdad själ som jag. Ibland. När man får i sig något riktigt fint.

~Visst är det jätteskönt när människor inte är rädda för att spela med texten.

Eller, i det här fallet rita med texten.~

Där och Då vs Här och Nu

Helgen har varit en perfekt blandning av nu och då. Fredagen var så då.
Jag gick ut vid tolv, åkte till ankaret. Där var det som det brukar. Som då. Och jag med. Med stökigt hår och röda läppar hade jag en fantastiskt trevlig kväll. På ankaret är alla vänner.

Lördagen var väldig nu. Jag och Anna hade en påstandag som inkluderade shopping, fika på Sturekatten, middag på Texas Longhorn och drink på Malmen.

Jag smakade även lite på framtiden i söndags genom att, istället för att gå ut, somna på soffan. Jag vet inte vad jag tycker om det riktigt.

~helgens låt~

UKD-redogörelse

Då så, foster små. Nu ska jag berätta hur helgen har varit.

Alltså, UKD, ungkulturdagarna. Där har jag spenderat mestadels av min tid. Det hela började i fredags. Då tog jag mig ut via tunnelbana. Men när jag satt där i vagnen slogs jag av hur mycket jag glömt bort att göra; jag hade inte vaccinerat mig, jag hade inte fixat visum, jag hade inte ens med mig passet! Någon matsäck hade jag inte packat med, inte heller kompass och karta.
Visst jag överdriver en aning, men det kändes verkligen som att jag var sjukt långt bort från stan. Men när jag kom av tunnelbanan så blev jag nästan genast trygg, för där såg jag det. Riksteatern. Ambasaen.

Fredagen bestod av enbart nöjen i form av film och föreställningar. Detta såg jag i den här ordningen:
Kenny Starfighter - the begining
Inte ens clownen fick mig att vilja sluta gråta
Dan Då Dan Dog
Anders Celin
Så mycket kultur. Så trevligt. Och så sent jag kom hem! Men på lördagen var det bara att gilla det valda läget och sätta sig på tunnelbanan igen och åka ut till UKD för att göra detta

Lyssna på föreläsningen "The Keff Way" som hölls av Erik Rosales ~Sirqus Alfons sångare~. Inspirerande är bara förnamnet. Efternamnet är som bara den.
Sen gick jag på en workshop i kör. Det gjorde jag inte för att lära mig något utan för att jag hade ett enormt behov av att sjunga. So I did. Jag nöp även solopartiet i I was made for loving you. Yeees.

Söndagen bestod av bara en föreläsning. Den hette Hur man skapar rubriker och hölls av Farid Mädjé. Jag förde anteckningar för glatta livet, lyssnade så där nördigt intensivt, fnissade åt branchens tokigheter och kände ´ja, Ja, JA! Det här vill jag också göra!´.

Alltså, en inspirationens helg utan dess like. Nu m å s t e jag springa. Kan ju inte sitta här och slösa. Herre Zappa, jag ska ju laga köttbullar ikväll!

High on life

Jag älskar när man står vid ett övergångsställe som har cykel-ljus. Ni vet, så det blir gult innan grönt.
Att man då hinner ta två steg innan det hunnit slå om till grönt.
Två säkra steg, innan grön gubbe.
Det är ju fantastiskt.