Men så blev det inte. Inte riktigt. När godiset var halvt uppätet och illamåendet lamslog mig, så blev jag rastlös. Kroppen ville aktiveras, hjärnan ville användas. Jag ville ut. Jag h ä n g d e på fb. Såg alla som var nöjda med sina hemmakvällar eller påväg nånstans. Och jag avundades dem alla.
Men som ett brev på posten loggade en viss Ola in. Jag beklagade mig för honom, han visade mig barmhärtighet. Alltså, nu låter jag totaltragisk, det ska ni inte tro att jag är. Jag är kul, han v i l l e ha med mig.
Jag mötte upp Ola och David och vi gick till Mosebacke. Där träffade vi Anja med vänner. Kvällen var ljum så vi satt på terassen och slösade bort våra timmar med prat och skratt.
En lovely kväll, bonus-fab för spontaniteten.
Tänk va, så det kan gå. Hur det som faktiskt sker kan avvika så mycket från planen.
Det är bra härligt..
Det är bra härligt..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar