Trams och fånerier från mig. När jag känner mig sån brukar jag lyssna på den här låten, det ger en övertydlig bild av hur jag inte vill låta. Låten är för övrigt innehavare av musikhistoriens absolut sämsta metaforer. Fantastiskt.
"Här sitter jag och gråter i kaffet
och kan just inget annat
Jolan Chang for förbi på sin cykel
men våra hjul har stannat
För det är en käpp i hjulet
och vem satte dit den, nån annan.
Vi som färdades fram på en tandem
nu är jag ensam med äcklig biskvi
Och det är mest synd om mig
i hela världen
mest synd om mig"
- Karin Renberg
2 kommentarer:
Vilken metafor är det som du menar är så dålig? Fantastisk låt, för övrigt.
Cyckelmetaforen, jag tycker den är helt fruktansvärd. Metaforen alltså.
Men jag älskar ändå låten.
Skicka en kommentar