Jag pensionssprar inte men jag har redan börjat plocka pensionärspoäng. Yesyes, idag såg jag på fars - matinéföreställningen. Panik på Klinik som spelas på Intiman. Jag vann yngsttävlingen - mama kom tvåa på sina 57 vårar.
Som jag skrev tidigare är jag inget större farsfan men ändå, ibland lyckas skådespelarnas samspel skapa magi mellan sina sju väggar. Idag lyckades de.
Energiskt och ordvitsigt, förvirring och andan i halsen. Och dörrarna, de fem dörrarna som det sprangs och smälldes i. Precis som sig bör.
Energiskt och ordvitsigt, förvirring och andan i halsen. Och dörrarna, de fem dörrarna som det sprangs och smälldes i. Precis som sig bör.
En av mina favoriter med att gå på teater är att lyssna på mina medåskådares åsikter och jag tror att jag i pausen hörde en man summera det här med fars i en enda mening;
- Ja hörrni.. Va tokigt det kan bli, va?
Foster, gå på fars. Tänk inte mer på det, bara gå.
Innan farsen frossade vi i brunch. Fab? Javisst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar