Bas.
Jag medger att jag var rätt kaxig när jag kom in i den lilla hallen. Det höll inte i sig länge.
Tio minuter in i passet höll jag på att kräkas. Min bekvämlighetsgräns hade passerats och efter det var det bara att bita ihop och fortsätta. Men det var inte så lätt. Inte nog med att det var bra mycket mer fysiskt krävande än jag kunde minnas - det var ju så jävla svåra steg också!
Jag har alltid haft svårt att följa koreografi, får jag övaöva och verkligen nöta så kan jag lära mig men att bara se steg och rörelser och sen ~med min egen kropp!~ kopiera, det är ju helt absurt.
Jag kämpade med alla rörelser och, trot eller ej, mot slutet började jag förstå tänket och hängde med ganska så bra.
Det var roligt men jobbigare än jag trott, fyra gånger höll jag på att kräkas av utmattning. Det kanske låter överdrivet och fåning men det är faktiskt 8 år sen jag tränade på friskis sist. Sen dess har jag gjort lite situps hemma ~i nian gjorde jag sånt~ och i ettan på gymnasiet gick jag Dans A men annars har jag inte tränat alls så jag har mycket att jobba mot.
En sak som kändes fantastisk var min andning. Jag kände inte alls att luften inte kom ner i lungorna och jag hostade inte en enda gång. Och då har jag bara varit rökfri en dryg månad!
Sen promenerade jag hem igen, men innan jag gick helt hem tog jag en avstickare till solariet. Det var min belöning; tio minuter i stågrillen.
Idag känns det mycketmycket bra. Jag känner hur det stramar lite här och var i kroppen men jag är långt i från stelhet och smärta, min hud börjar anta en något sundare färg än den vanliga vintersjukblekheten och jag har energi. När klockan ringde kl 05:50 hade jag inga problem med att gå upp.
Slutsats: Det var sjukt värt det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar