Långfredagen är inte vad den en gång var

Ja, jag kanske inte hamnade i paradiset igår... Men jag fick höra Paradise City. Vart? Jo, på Harry B!
Alltså, gårdagen:
Sjuk och tyck synd om mig åkte jag hem till min mama. Där bjöds jag på en fantastisk middag. Inte bara jag. Mama, syster, Marcus och farmor åt också. Eller, nej, syster åt inte. Hon låg och sov. Hon trumfade min förkylning med illamående så alla sympatier gick till henne igår . . . ~här skulle jag vilja göra en smiely som uttrycker bitterhet, agg och nedslagenhet men jag vet inte hur de ser ut~

Hur som. Efter middagen tog jag mig till min stad och mötte upp med Mika och alla andra som var på Harry B. Det var trevligt, alla var glada och det blev mycket 'kommer du ihåg när..?'-snack. Vilket var perfekt då min nostalgitripp ännu inte släppt taget om mig.
Sen gick Mika, sen gick Audell. Jag gick då också. Men inte hem, nej nej, jag gick till Obaren och mötte up en berusad Mattias med inte lika synbart berusade vänner. Vi dansade*, drack och skratttade. Ojojoj, ni skulle varit där. Där träffade jag även en Daniel som jag inte sett på ett tag. Mycket fint. Min kväll slutade vid halv tre**. Helt lagom.


* Jag dansar inte. Jag står mest och dricker min cola, drar fingrarna igenom håret, skrattar åt alla tokigheter runt omkring mig.
**Egentligen slutade den inte där, jag åkte till Japan. I drömmen alltså. Överallt pågick märkliga tävlingar, alla hade fantastiska telefoner, HelloKitty regerade och jag förstod vad som är så fantastiskt med bluetooth. Det var.. fab.