För Tessans skull slänger jag in en bild. Hon läser inte annars.
Bilden har ingenting med inlägget att göra. Ok?
Jag försöker insupa så mycket kultur jag kan. Här om kvällen såg jag Törst på Dramatens lilla scen Lejonkulan. OH så bra den var! Men den var svår. De första tio minuterna försökte jag bara se kopplingen, försökte hitta handlingen. När jag accepterade att det inte fanns en tydlig handling, att början och slut inte nödvändigtvis behövde synas tydligt, så kunde jag njuta på riktigt.
En replik som etsade sig fast var "Man är aldrig så mäktig som när man är maktlös".
Jag är glad att hösten är här. Det blir ett sånt drag på Stockholms scener. Jag var och såg spoken word, längesen sist. Jag imponeras av dem som håller på. Inspireras. Det har varit torka på den kreativa fronten, nu tror jag att det kommer släppa. Mitt skrivande börjar komma tillbaka.
En sak jag förstod när jag hörde poesin var att de, poeterna, har sett något hos sig själva. Att de förstått någonting om sitt jag. Jag längtar efter min insikt, insikten som kommer driva mitt skrivande framåt. Jag längtar.
Alex Bengtsson
Varsågod
4 kommentarer:
sv: har inte råd..
Sv. Jag med :) Men din var också fin!
Hahahhhaha, jag kollade på bilden - läste den första meningen, den var superrolig. Jag läste mening nummer två, där började jag tänka på annat, men jag kämpade vidare och läste den tredje meningen ändå "Jag försöker insupa så mycket kultur jag kan". Ungefär DÄR tappade du mig.
Men du hade en bild! Och jag läste tre meningar. Ahhh...du lurade mig att läsa om kultur nästan...din buse.
Therece: Men jag undrar en sak...; Vad Är Egentligen Kultur?
Skicka en kommentar