Skärpning, Thea

Nej, nu får jag skärpa mig. Nu får jag banne mig, ta mig tusan, faktiskt OCH påriktigt skärpa mig.
Jag får sluta opp med att låta mitt privatliv sinka mig. Lägga ner detta oproduktiva leverne.
Detta gråa, trista, jobbiga kan jag inte låta dra vare sig ned mig, de mina eller min blogg. Eller..?
Nej, nej, absolut och åter igen nej. Det är inte så det går till, inte så jag funkar. Not my style or the way I roll.

Jag ska gå. Framåt. Kanske springa, eller, i alla fall powerwalka. Men jag vill dit, framåt, förbi det här, fort. Och fort kan det gå. Ska det gå. Ska det gå fort? Vet ni hur fort det ska gå?
Lagom. Ett raskt promenadtempo som håller mig varm i kalla höstvindar bland löv som ändrar färg in i det nya.

Det blir bra. Blir det bra? Ja, det blir bra.